Estocolmo.

Förbered er för guds skull på en gigantisk och ofrånkomlig bildbomb.
Tåget avgick 05.40 på morgonen. Jag hade ju min merflaska så jag klarade mig.
 
Mamma tog kort på mig och mina tuggummikonster.
 
Förlåt kära tant, men jag älskar dig för att du somnar med munnen öppen. Detta var ändå bara den milda delen, strax innan hon gapade som om hon var i smärta.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan på kvällen så var det dags för finmiddag. Jag, 10 vuxna, 1 über söt 5 och ett HALVt år gammal William och en autistisk kille som var lika gammal som mig. Som ni kan förstå så hänge jag mest med Wille, som blev kär i mig. Jag är tydligen hans flickvän nu. Hmmm. 
 
Han fick låna kameran några sekunder och det är ju så fruktansvärt gulligt för i denna nivå är alla bilderna. 
 
Värdinnan herself.
 
 
 
 
 
 
 
 

På lördagen var vi på fotografiska. Min första upplevelse på en fotoutställning och jag blev givetvis helt förälskad. Det var Christer Strömholm och Sally Manns uställningar och jag dog av inspirationskällor överallt.


Alltså Stockholm är ju så himla fint, men stressigt. Fast jag tror man vänjer sig.



På eftermiddagen så blev det min första tripp till Gamla stan och jag blev kär i de vackra gamla byggnaderna och själva känslan vid de ödelagda gränderna. På något sätt så känns det som att Henning, ifrån Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad, har gått på samma gator och slitit under sitt liv på 1860-talet. Den känslan älskar jag.

Tydligen var det VM i triathlon när vi gick där i gamla stan. Så vi förstod inte alls varför det stod så mycket folk vid kanterna och varför vi inte fick korsa gatan, förrän cyklisterna i baddräkterna svepte förbi. Coolt tyckte jag. Läskigt att cykla på kullerstenarna tyckte mamma och Lisa.


Efter en hel helg i vackra Stockholm så var mitt kära damsällskap så här less på att jag fotograferade mestadels dem, men också allt jag kom i kontakt med. Men jag var glad ändå, för jag hade ju fått så fina bilder.

En overall summering av Stockholm för mig:
Alldeles för stressigt men ack så vackert. Man vänjer sig nog vid stadens atmosfär och det är ju faktiskt skillnad att trängas med stor resväska och gå runt på stan med bara plånboken.
 
Så jag är nöjd. Som alltid.
 
PUSS / J
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namnet ditt:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (det syns bara för mig)

Skriv din bloggadress så jag kan svara:

Skriv din åsikt. :)

Trackback

mcbn






mcbn




mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn



Blogg listad på Bloggtoppen.se