Boating experience.

 

Här är en film från 2 veckor sedan då vi tog ut båten för en sväng. ( kolla HD) Bara en liten uppdatering att jag lever, jag stormtrivs på universitetet och därmed även stockholm!


Iphonelivet från Ockelbon.

Jag fick min Harry Potter complete collection, alla böckerna på engelska. DRÖMMEN. Köpt en ny kamera, vilket redan är tillkännagjort. Varit på grillfest hos Philip, spelat volleyboll på soliga kvällar med en ny grupp roliga
människor.
 
Gamla classic svettig-pose-efter-match bild, hittade roliga sms-konversationer med Flippen. Var på zombie bio med mor på World War Z och det steg henne tydligen till huvudet. Hon blev med korta ord en zombie?
Mammas blåa läppar. När hon fryser så får hon ingen blodcirkulation what so ever och det ser ut som att hon smarrat på blåbär under de senaste timmarna. Hängt hos moffa har jag gjort mycket och han är så skön i sin solstol liggandes i solstekande vinklar. Ätit fin-frukost på ballen i bikini och återförening av järngänget har även förevigats med lilla Ockelbo-phonen.
 
Hahaha lol på första bilden. FIck sms av Shitass dagen efter yran. "Haha och vem är detta? Inget minne av" En snubbe som skulle vara med på bilden, men.... ja.... bilden blev ju sådär haha. Sedan klassåterträff med fina NVI och fin fina människor.
Ja ungefär så här kan det se ut på Vanjas balle. 
Sedan lite mer yra med fin-brudarna. Självfallet ännu mer solning också, hos moffa.
Åt middag på marité gjorde vi också, vilket ledde till matförgiftning för mammas del. Hehe. Jobbigt läge. Men min hamburgare satt så fint så iallafall.
Vi yrade ju på lördagen och lyssnade på käre Ewert som avslutade sitt patriotiska tal med en knall-rosa mankini. Such a disturbing sight, yet I couldn't look away. Det var hemskt men så fascinerande på samma gång.
Detta är de bästa bilderna jag fick på Alice Cooper med min lilla Ockelbo med 5-6 megapixlar. Åh kära 3GS.
Lite less tjej på kundtjänstjobb. Påminnelse av Ockelbon att ta tag i livet och faktiskt bestämma mig. Jag bestämde mig inte klockan 15.00, snarare 2 veckor senare. Ännu mer beslutsångest på biblan då jag försökte reda ut lite tankar ooooooch ännu mer solning på moffas stora gröna gräsmatta med klassisk hoppbild.
Heheheheheh, älskar roliga facebookbilder. Sen fick jag detta mms av jonatan. Tog visst lite många bilder på oss på klassåterträffen, hehe.he.he.he...
Åkt båt på lediga dagar efter avslut på jobb. Sista-dagen-på-jobbet-bild, ni kommer sakna denna pudding inte sant? Ut och sprungit har jag haft tid med och blivit vettskrämd av alla dessa hundratals fåglar!
Åkt hem till släkthuset och myst med släkten. Då har det sett ut i princip lite så här.
 
Som jag visat tidigare så har vi minsann fjällvandrat för att plocka hjortron. Ja, mamma hittade viloställe medan jag slavade och så här glad var jag över att inse att det var storm där uppe.
Men vi hade ju som någorlunda kul ändå, det är ju kära Jämtland.
Hahahahahah. Seriously, love these.

Lovely ladies.

 
Hittade ett bortglömt minneskort med dessa underbaringar. Från en ypperligt solig och svettigt varm sommarkväll med fina järngänget. Go'mat, gott sällskap och strålande väder. Åter igen, GUD vad jag saknar dessa sommardagar.

Oh you sunny morning. You so random.

 
Åh vad jag saknar dig soliga morgon. Speciellt så här när vi går mot kyligare hösttider. 

"Man blir stor någon annanstans."

 
Idag av en ren slump så satte jag på radio p4 och det var en intervju med två söta barn vid namn Georg och Amanda. Ämnet de diskuterade tillsammans med kvinnan som intervjuade dem var "Att börja skolan". Dessa är några utdrag från dessa klipska barn i 5-6-års åldern.
 
- Jag vill bli vuxen! Säger Amanda med en glad ton.
- Jag vill inte bli vuxen. Motsvarar Georg.
- Eller... Jag önskar att man började som vuxen och sen blev liten. Så först jobbar man, sen går man högstadiet, sen mellanstadiet, lågstadiet, dagis och sen är man nyfödd. Säger Amanda eftertänksamt.
 

Därefter får de motfrågan om hur det känns att börja skolan:
Pirrigt. Men sen blir det inte pirrigt längre. Då får man en kompis och är inte rädd längre. Säger Georg.
- Det känns som jag försvinner och kommer till en annan värld. Den här världen försvinner (dagisvärlden), det känns som livet förändras. Man blir stor någon annanstans. Tillägger Amanda.
 

Alltså jag dog nästan när jag hörde dessa filosofiska meningar från två 6-åriga barn. Hur söta är de inte. Det mest fantastiska är att det stämmer in på vart jag står i livet just nu likaså. Att barns direkt sanningsenliga ord kan beskriva situationer väsentliga i deras ålder och samtidigt i min ålder. De säger verkligen allt de tänker på direkt, vilket är skönheten med barn. 
 
Jag har härmed bestämt mig att börja studera på universitet nu till hösten. Vilket är ett gigantiskt kliv för min del. Jag flyttar hemifrån för första gången, jag bor utan mamma, jag börjar studera igen efter 1 års uppehåll, jag flyttar till Stockholm. Ja så himla livsavgörande ögonblick vi har i livet, och denna konstanta ångest som spökar. Om man har gjort rätt val? 
 
Jag tror en aning på ödet, att vissa saker händer av en anledning. Men samtidigt tror jag att vi kan kontrollera ödet till en viss mån. Det är våra val som styr vårt eget liv. Så enkelt tror jag helt enkelt att det är.
 
 
 
 

Fjällturen för guldklimparna.

Denna tisdagsmorgon klev vi upp vid 7. Var länge sedan jag behövde gå upp så tidigt. Men dagens planer innehöll alltså fjällvandring för att plocka hjortron med mor, moffa och Lena.
Ungefär så här pepp var mamma på oss.
Detta är då 4 olika tillfällen som mamma spurtat iväg och vi återfann henne ca 20-30 minuter senare. Då hon satt rastlös och väntade på oss segproppar. Jag gick som mellanakten. För långsam för mammas duracellben, men för snabb för moffa och Lenas lite äldre ben. Men höll mig mest med dem, det är ju roligaste att småprata under turen.
 
Ja, åter igen, ungefär så här pepp var mamma på att det stormade uppe på fjället. Men vi härdade och kämpade på. För när vi kom till hjortronstället så var det som ned i en dal så det blev någorlunda vindstilla.
Därefter blev det en spontantripp förbi Ristafallen eftersom det låg på vägen tillbaka. Så vi sprang ned till dessa massiva vattenfall, tog lite kort, och drog sedan tillbaka till bilen för att köra hem. Jag är helt förälskad i vattenfall och skulle lätt vilja bli friad till i Niagarafallen. As cliché as it sounds.
 
 
 
Ja mammas tummar upp summerar i princip hela dagen. En succé helt enkelt.

Båttur a'la hajen.

En solig måndagsmorgon så bestämde mor och jag att vi borde verkligen utnyttja detta fabulösa väder till fullo. Så vi tog med oss Tompa och fina Leona, eller snarare DE tog med sig oss. Eftersom båten är Tompas haha. Så vi gick ombord på Hajen båten, älskar denna båt som jag åkt på sedan 9-års ålder. Älskar helt enkelt att det är en HAJ-båt.
 
Sedan skrämde de livet ur mig med denna orm på bryggan. Det är givetvis en fake orm, men den ser äkta ut och när jag vänder mig om så står Leona med ormen 20 cm från mitt ansikte. Jag skrek som om mitt liv hängde på det och kissade nästan på mig. Ja, ungefär så rädd är jag för ormar. 
 
Sedan la vi till vid en brygga och åt en ytterst god lunchbuffé på Kungsträdgården som tydligen är nyöppnat sedan något år tillbaka. Hade ingen aning om att det fanns där, men det var jätte fint, ett vackert gammalt hus där officerarna och generalerna höll till, de bjöd även till festligheter när det väl var dags.
 
Det fanns bilder på generalerna ända tillbaka till 1600-talet. Ganska coolt faktiskt. Självfallet så intog mor konungastolen som ett proffs.
 
 
Ja ungefär såhär såg det ut denna lediga måndag med de bästa människorna. Ren och skär lycka var det faktiskt. Det är så skönt att komma bort och bara vara. Vilket jag egentligen gjort den senaste veckan. Välbehövligt.

.

Här är en kort filmsnutt ifrån solningen hos moffa. Ja, jag kan bara säga att vår släkt är inte normal. Men hur kul vore det egentligen på en skala från ett till tio? (Kolla för gud skull på den med HD, annars blir det så crappy kvalité.)

 

Släkthelgen.

Once again, please do prepare yourselves for an exceedingly long post. Alltså kommer det, som väntat, en bildbomb från när vi åkte mot släkthemmet med moffa.
Först sa vi givetvis adjö till moffas slädhundar, här har ni Zoo efter matning. Lugn och mätt.
Sedan här är den kände och den ofta modellerande Crutow som ni ser nu har blivit någorlunda vuxen. Åtminstone nästan i storleken, givetvis inte i sinnet.
Hehe, ja det var ungefär så här svårt att få en bra bild på honom. Denna dag kände han bara för att tugga på sitt nya ben och leva livet.
 
Men vi styrde iallafall bilen därefter mot vårt kära släkthem norröver, och här är det. Det ser så ytterst litet ut från utsidan, men känns större när man faktiskt kommer in. Tänk att moffa bodde här med sin mor och far, tillsammans med 10 syskon när de var små. Det finns 3 sovrum på övervåningen, där barnen delade på 2 av dem när de var mindre. Galet när man tänker efter, men så var det ju förr i tiden.
Här är min yngste tremänning Victor. Så himla söt grabb. En av de roligaste sakerna med besöket över helgen var att mina tremänningar, och därmed mammas kusin Mikael var också hemma under dessa dagar. Så jag fick träffa mina söta blonda krulliga grabbar och busa med dem.
Ja ungefär så här ser det ut där. Här har ni min kära moffa till vänster, och hans yngsta bror till höger. De är så lik varandra, egentligen alla syskonen. Om ni hade sett de i verkligheten så hade ni verkligen sett att de har samma drag och så har i princip alla förutom 3 synfel. (Man tackar för de generna..)
 
Här är då sötnosen Karl, som alltid rynkar lite med ögonbrynen och skrattar busigt. Han har så himla fina blåa ögon, vilket alla pojkarna har, så jag var tvungen att vara som en igel på honom och fota konstant för han är så söt.
Så vi fiskade, solade, busade, åt och skrattade i massor. Så himla härlig och välbehövlig helg. Jag älskar verkligen min släkt och familj. Alla är så roliga och lättsamma, sen är det roligt att träffa mina tremänningar, som i en majoritet ofta är yngre än mig. Vilket jag bara egentligen tycker är roligt. 
 
För jag är nog i den där övergången, när man gillar att sitta och samtala med de vuxna om relevanta händelser i världen och olika minnen. Men bara för en viss stund, för sedan är det så roligt att tacka för maten och gå undan med småbarnen för att busa för livet. De upptäckte dessvärre min svaghet, dessa pojkar. Att jag är dödligt kittlig om halsen så då hade de kittlingslek och jagade mig över gräsmattan under en längre period. Jag kan ju avsluta med att säga att jag var död efteråt och fick mig ett rejält träningspass.
 
Men så värt det. 

.

 
Ni vet de där dagarna då man sitter på en uteservering, temperaturen stiger upp över 30 grader, solen skiner rätt i ansiktet så svetten börjar rinna, baklåren klibbar fast i plaststolarna och man sitter fläktandes med den aningen slitna menyn. Där man ser tydliga bevis på att fler svettats och tagit till samma metod att svalka sig som oss.
 
Ja detta var en av dessa dagar, då jag, mor, Tompa och Johanna åt på Marité med den glassande solen över oss. Det gick relativt bra trots värmen, med de konstanta orden "Vi ska INTE klaga när värmen äntligen kommit." Men vi åt go' mat, trots att mamma fick matförgiftning 6 h senare. Haha så himla hemskt, men jag var så fruktansvärt ovetandes när jag klev upp på morgonen dagen efter, ytterst glad och säger "Godmorgon." 
 
"Jag har matförgiftning" säger mamma liggandes däckad på sängen med handen på magen och ser helt slut ut. Då hade hon spytt 4 gånger under natten och jag hade legat och sovit tungt som vanligt. Haha så sjuk jag är. Men det gick bra för henne ändå. Men man vill ju som helst inte ha matförgiftning.

Järngänget.

 
Detta är det s.k järngänget som någon i vår närhet har namngivit oss. Alltså inte vi själva. Eftersom vår fina pilot Elin var hemma för en vecka så spenderade vi så mycket tid som möjligt med henne och varandra innan hon behövde åka tillbaka.
 
Så vi gick minsann på stråket, på yran, vi åkte till forsaleden och hade myskväll med tacos, inklusive god efterrätt givetvis. Dessa brudar är helt underbara och jag är så glad att vi hållit ihop sedan grundskolan. 3 A:are och 1 B:are. ( Flippen gick ju som i parallellklassen)
 
Pure awesomeness.

Soliga dagar på torpet.

 
Detta är resultatet av 30+ grader, en bastu på lägenhetsbalkongen och en längtan efter en smärre fläkt. Så jag och moder jord, som nu har semester, tog vårt käraste pick och pack för att styra kosen mot moffa. 
 
Så här kan det alltså se ut när vi solar på hans gigantiska nyklippta gräsmatta, med hundarna i bakgrunden och nybakta bullar till fika. Ja sådana sommardagar jag kommer att se tillbaka på under de kallaste dagarna i november och sucka tungt för jag saknar dem.

Klasskvällar med den lila festkameran minsann.

Just nu har jag minst sagt hundratals bilder att redigera. Tacka vet jag att jag har varit ute på vift och därmed gjort massor av roliga saker. Jag har hängt med fina järngänget i massor eftersom Elin är hemma på permission. Sedan har jag och mor åkt upp till släkthemmet för lite släkttime under helgen och dess varma solfrämjande väder. Därefter har jag åkt båt och ätit godaste lunchen på länge och imorgon ska jag plocka hjortron.
 
Så det är mycket på g, but that's how we like it huh? Men iallafall dessa är tyvärr de enda bilderna jag hann ta på vår senast klassreunion. 1 år sedan studenten men vi saknar fortfarande varandra like crazy och det bästa är att vår klassgrupp på fb fortfarande är aktiv. Även att vi faktiskt tar tag i det och fixar lite olika häng, speciellt under sommaren då alla är hemma. Så fina är de NVI09.
 

En ypperlig dag i Forsaleden.

 
Nu har jag äntligen varit i den mytomspunna Forsaleden. Jag, Flipp och Elin åkte iväg med min vita gamla bettan och styrde kosen mot Forsaleden en solig sommardag när alla förutom dessvärre Vilda var lediga.
 
Jätte fint ställe med forsar, (höhö obviously) vattenfall, hopp från klippor och lite gångar igenom skogen. Ett riktigt smultronställe som tyvärr ligger en bit bort, men var helt klart värt det när man väl kom fram. Jag hoppade till och med från en av klipporna. Var i princip mitt enda modiga val den dagen.
 
Men tips från den nya forsaledencoachen, åk till Forsaleden, it was pure awesomeness.

RSS 2.0

mcbn







mcbn