Dude, it's christmas time.

 
Så här såg det ut när hela gänget var samlat hos Ceci för att julbaka som galningar. Vi bakade lussebullar, saffransbullar med mandelmassa, pepparkakor och havssaltskolor. Ja som man kan förstå blev det stora mängder och vi åt absolut inte upp allt. Men vi gjorde ett gott helhjärtat försök och det var så mysigt då vi avslutade sittandes i Cecis biosalong framför Polarexpressen.
 
Så nu är min julstämning på topp tack vare dessa brudar, och nu är det bara 5 dagar kvar tills jag får åka hem. Dör nästan av längtan.

Livet från Ockelbon.

Åter igen en recap av senaste veckornas hyss och illdåd. Enjoy!
Jag var ju hemma i november och, ja, ni ser ju endast av bilderna hur mycket jag njöt. Snö + sol + Jämtland = perfektion. Kan ju tillägga att det var aningen svårt att pallra sig tillbaka till ett kalt Stockholm efter denna weekend.
Ja de underbara utsiktsbilderna med ett tillägg av solnedgång just keep on coming. Plus en egobild på mig i istappen. (Har alltså äntligen bestämt mig för att döpa gamla Bettan, som är så vanligt för alla bilar, till istappen. Låter lagomt farligt och lagomt fint. Den vita faran liksom.)
Jag hann ju givetvis med att hänga med mina fina babes, minus shitassElin tyvärr. Men till jul, då jäklar är vi återförenade. Därefter så bakade jag och moder jord lussebullar såklart! Sedan, snabbare än vad jag trodde, var jag tillbaka så skolan. Men tiden där går ju minst lika bra med bästa stockholmsbro's. Här har ni en toalett fylld med burkar och flaskor, som JA tidigare har innehållit alkohol. Som nu befinner sig på en av toaletterna i ett hus på campus fyllt med lektionssalar. Motsägelsefullt? Ja.
Haha såhär pigg är vi under föreläsningar, och övningar. Lagomt less på skolan nu, kan man bara få lov eller? Men vi har påbörjat en minitradition. På de flesta fredagar då vi faktiskt behöver lunch så ska vi dra på Jensens beefhouse. SÅ GOTT. 
Plus att det är gratis glassbuffé efter måltiden. Priceless. Men vi har ju även varit på gasque och detta är mobilblicken på vägen dit.
Jag, Ceci och Christian har gått i starkt solsken på campus påväg till föreläsninga, som jag var tvungen att föreviga. Jag har surat lite, och Ceci har busat lite. Ja ungefär så kan det gå till på en dag. 
Bäst av allt är att jag nu har lite tid över (fast egentligen inte) så jag hänger på Urban konstant, har hittat Hedengrens gudomligt fina bokaffär på sturegallerian (gigantiskt tack till K-dawgh för tipset) och shoppat ännu mer med brudarna.
Ja shopping och frozen yoghurt. Gudomlig kombination. Även lite egobild på mig själv när fransarna blivit perfekta en måndagsmorgon, dock med mina fjongar till bebishår som aldrig vill ligga ned vid benan. Det är bara att acceptera faktumet.
En av de bästa sakerna är att jag äntligen, efter historier från polarna, gått igenom hela tunnelbanestationen vid Kungsträdgården. Så himla fint. De har verkligen lagt ned mycket jobb på den. Jag gick runt och fotade hela vägen till tunnelbanan i princip. Samt halvdiskreta egofoton på mig själv för att blotta euforin jag kände efter denna upptäckt. 
Alltså lite Alice i underlandet tema kände jag rent spontant. Sen fick jag några blickar från folk, då min trofaste och lojale Ockelbo inte har en framkamera. Så jag kan inte fota egofoton diskret, utan måste vända på hela telefonen och då ser ju såklart alla att jag försöker fota mig själv. Smooth.
Ja några fler avslutande foton på själva perrongen. Men jag och Ceci gick på lussepub i fredags, men avslutade kvällen med fler folk på en latino klubb vid fridhemsplan. Haha ganska roligt ändå, det var nice och andra gången jag är på krogen i Stockholm! Sedan igår var det julbaaaaak med julstämningsfull musik från min "Dude, it's christmas" lista..
Haha eh ja, vi underskattade uppenbarligen bullarnas jäsningsförmåga. Men goda blev dem, trots att lussebullarna med mandelmassa ej liknade något jag sett förut. Såg snarare ut som pizza. Men som jag skrivit tidigare. Det är bara att acceptera. Vi avslutade myset med att äta upp så mycket vi kunde i takt till filmrullen Polarexpressen. 
 

Fina onsdagsord.

 
Så himla fint, och så himla sorgligt på sätt och vis.
 

Bläddar bland lokaltidningen och fastnar totalt för övrigt-sektionen i annonserna. Som är smått undangömda bland alla smöriga "man 40+ söker en vacker kvinna att dela långa solnedgångspromenader och varma nätter med".
 
Så hittade jag guldkornen. Jag ser framför mig äldre människor som med en gnutta hopp skriver dessa annonser i tron om att respektive person ska se detta och kontakta dem. Jag hoppas innerligt och med hela mitt hjärta att de faktiskt får svar från sina efterlängtade halvor. Att de inte får skicka om denna annons om och om igen tills de förlorar detta hopp att få återse dem. 
 
"Hello you man from Scotland, in the bus stop every morning, smoking a cigarette in Sundbyberg. Please, give me a call. I'm sitting in the bus stop every morning too."
 
Jag dör. Jag väljer att vara positiv och hoppas att åtminstone en av dessa förväntansfulla människor får höra rösten till den de verkligen vill träffa. Men det fina är att de flesta uppmärksammar helt okända människor, som de endast utbytt några blickar med i tunnelbanan eller på ett kafé. Man tar in så fruktansvärt många intryck och ser så många nya människor varje dag. Så att fastna för just en person, och därefter förhoppningsvis se den personen igen. Det om något är kärlekshistoriematerial.
 
Dessa tankar får igång min hjärna i tusentals varv. Tänk om man ler åt denna totala främling som ser helt miserabel ut. Tänk om det leendet faktiskt gjorde att den människan kände sig sedd för första gången den dagen. Tänk om den bekfräftelsen hindrar denna främling från att göra något ytterst dumdristigt och tragiskt senare den dagen. Jag vill verkligen vara en sådan människa. En människa som gör skillnad, trots att det är små prestationer, trots att man kanske aldrig får reda på vad ens handlingar faktiskt resulterar i och att man ej får det själviska främjandet att man har gjort något gott idag, för att lindra ens egna samvete..
 

Egolicious tuesday.

 
6 sanningar om mig:
 
  • Jag är som en 5-åring i matväg. Äter inga grönsaker, hatar när maten blandas ihop (vill ha som en barntallrik med separerande väggar) och äter i princip bara vanlig svensk husmanskost. 
  • Jag är en trygghetsnarkoman i alla avseenden. Främst gällande mitt hem, mitt jämtland, mina vänner, min släkt och min moder. Hatar förändringar, trots att jag vet att jag måste acceptera dem.
  • Jag sover fortfarande med min gosekanin Kristi. Hon ligger här tryggt till höger om mig när jag befinner mig i Stockholmet. (Möjligtvis relaterat till min trygghetsnarkomani?)
  • En mer konflikträdd människa än mig får ni nog leta ett tag efter. Eller jag är inte extrem, men vill verkligen vara denna snälla människa och absolut hatar när folk bråkar. 
  • Jag kallas occasionally för Jämtland här nere i Stockholmet. Älskar det faktiskt. Det är ju jag till fullo så why not?
  • Min moffa är en av de viktigaste människorna i mitt liv. Alltid varit där för mig och mamma, kommer alltid vara. Han ska leva tills han blir 110 det har jag bestämt. Okej? Bra.

Animal planet night for the win.

 
Bästa stockholmsbro's och kvällen var riktigt rolig. Aningen oväntat slut på kvällen, men det var givetvis roligt ändå. Har alltid kul med dessa människor, vilket gör vardagen här hundra gånger lättare.
 
Nu mina kära vänner är det mindre än två veckor tills min jämtländska, aningen beniga, rumpa sitter stadigt på en flygstol på väg hem för jullovet. Jag kunde inte längta mer.

Good evening you brilliant party people.

 
Igår blev min photobooth hijacked av de bästaste stockholmsbrudarna när vi gjorde oss iordning hemma hos mig, så det var lika bra att ta gruppfoto när de ändå var igång. Kommer att komma bättre bilder sen. Men kort och gott så var vi iallafall på surprisegasque igår. Det var god mat, gott sällskap, blev dock tyvärr inte som tänkt med ett krogen besök. 
 
Kvällen var fylld med skratt, kött, sång, (tyvärr inte mycket dans), spya (inte från mig) och en sightseeing resa genom stockholm för att hjälpa hem one of my bro's. Så jag tyckte iallafall att kvällen får 4 av 5 toasters. Lyckat.

All the things you said been stuck inside my head. So just let the rain pour.

 

Hej svejs i lingonskogen. Här har ni minsann en glimt från en vanlig skoldag. (I princip bara Ceci som vill vara med haha) Tyvärr dåligt inomhusfilmat men what the heck, bättre än nada inte sant? (och som alltid, för guds skull glöm inte bort att kolla i HD. Kolla HD bör man annars dör man.)

PUSS / J


You could have done better. You should have done better.

 
 

Living life from the highest part of our campus.

Lite senaste nytt från Stockholmets vardagliga liv.
Träffat bästaste K-dawgh i Stockholmet. Go'fika och go'sällskap.
Vi hänger som vanligt i sektionslokalen, i vår röda soffa.
Hoppar lite, leker lite, äter lite. Som vanligt.
 
Ja så här kan det ungefär se ut under en vanlig dag på KTH-campus med mina polers. Det är mycket skratt, mycket störande under föreläsningar (tyvärr haha) och mycket hopp. 
 
Ja ungefär så?

Hjärtat.

 
Äntligen har jag fått komma hem till snön, till mitt kära landskap, till mitt fina hem och min underbara mamma. Jag har vilat ut mig, bakat lussebullar, åkt ut till fina Ås, varit med fina vänner och bara myst. 

Nu sitter jag här, 3 timmar kvar tills flyget tar mig genom stormiga vindar tillbaka till Stockholm och jag hade inte kunnat känna mig mer trotsig. Jag vill inte. Jag vill bara vara kvar här i min trygghet, i min bubbla.
 
Men samtidigt vet jag att så fort jag landat och sätter foten på Stockholms marker så kommer det vara okej igen. Jag kommer att skratta med mina roliga vänner där och snabbt räkna ned dagarna tills jul, då jag får komma hem igen. Så då kommer jag ha lika roligt där som jag har haft under hela denna höst.
 
Men ändå. Inget är som mitt riktiga hem. Mitt hjärta.

RSS 2.0

mcbn







mcbn