Mitt i kaoset blev det en ypperlig midsommar ändå.

 
Detta var i princip min midsommar. Mamma jobbade, som hon dessvärre alltid gjort. Jag fick olika förslag som jag blev inbjuden till men som vanligt så blev det kaos, både i mitt huvud och med skjuts. Så då sket jag helt enkelt i allt och drog till mitt fina smultronställe till momma och Vicke, där allt är lugnt och ytterst familjärt.
 
Det blev ingen krans, men det blev go'mat, kubb, bara ben, fin utsikt, dagboksskrivande (båda jag och Vicke skrev i respektive dagböcker samtidigt) powernaps och massor av jordgubbar. Så jag har kommit hem och är fullt nöjd över denna traditionella midsommar. 
 
 
 

Tell me I won't be alone. You can.

I torsdags, efter jobbet, så var jag med denna spektakulära brud som fyller 11 år detta år. Helt sjukt! Hon var ju nyss en bebis som jag var barnvakt till när jag själv var i 10-årsåldern. 
 
Alltså hur fin är hon inte? Hon kommer ha hundra killar efter sig när hon blir stor, garanterat. Vi hängde iallafall i mina gamla hoods ute på landet och mös med Elsa (vovven) och stekte lite på bryggan. Lekte givetvis med blommor också för den delen.
 
 
Åh det var verkligen den bästa eftermiddagen/kvällen på länge. Leona är ju min syster (men inte rent biologiskt sett) och jag älskar henne så himla mycket. När jag umgås med henne så känner jag mig som ett barn igen och alla mina vuxenbekymmer är som bortblåsta. Det bästa är också att hon lyser upp som en sol så fort hon ser mig. 
 
Hur ska jag någonsin kunna åka ifrån denna fina flicka? Helt ofattbart hur man kan känna så starkt och älska henne som en syster när vi inte ens delar samma DNA på något sätt. Vi är inte ens släkt på långt håll. Men jag har varit med ända sedan hon föddes och burit henne, lekt med henne, fått henne att somna, skrattat med henne och varit en stor del av hennes liv. Så i mina ögon är hon min lillasyster. Min fina, genuint snälla, omtänksamma och perfekta syster.
 
Så himla stolt är jag för att på något sätt ha varit med och bidragit till vem hon är idag, trots att det är hennes helt egna karaktär och personlighet så kan jag på något vis ha varit med och iallafall bevittnat hur hon utvecklas till den fina tjej hon är idag. Tänk om 2 år är hon tonåring och börjar på högstadiet. Va? Helt galet. 
 
Ett långt och fruktansvärt flummigt inlägg, men basically det jag vill komma fram till är att jag verkligen älskar dig Leona. 

Världens finaste syster.
 
 

LOTR obsessed once again.

 
 
 
 
Råkade visst googla lite på Lord of the rings gif och hittar underbaringar som alltid. Har nyss kollat klart på alla tre filmerna med mor och är lika fast som alltid. Har suttit och googlat runt hur det slutade för alla karaktärer efter allting. Då jag alltid känner en fruktansvärd tomhet efter filmer som dessa. Same goes for Harry Potter, Pirates of the carribean etc. Jag kan iallafall säga att jag är ytterst nöjd med hur allt slutade. Best.Movies.Ever.
 

Oh you plumber. You so random.

 
This is how a Jennifer looks like when a plumber unexpectedly arrives to her apartment whilst still in her pyjamas and she, quite unsmoothely, attempts to catch a glimpse of the plumber on the obviously worthless camera built in her precious mac computer. Which henceforth unfortunately did not work out quite the way she had planned. Considering that she only caught his back, estimated to be 3 miles away. That is how far away he actually seems to be from the camera. Furthermore she has apparently started indulging in the exceedingly annoying act of referring to herself in a third person perspective. Along with that, also introduced a formal english text on her unacknowledged blog. Why, one might ask? 
 
För jag vill studera engelska igen och skriva en 8 sidor lång uppsats på endast FORMELL ENGELSKA. JAG VILL!!!!!
 
Please, bortse från detta fruktansvärt störda inlägg. Då jag tyckte endast det var kul att fånga rörmockaren på bild och jag kom in i flowet av min tidigare formella uppsats engelska. Märks det att jag saknar vissa delar av skolan eller? Va? VA?!
 
 
 
 

.

 
Mitt liv består just nu mestadels av:
 
- Episkt tittande igenom True Blood säsongerna (igen) inför säsongsstarten nu i juni.
 
- Läser böcker hela tiden, konstant. Går ju inte att sluta!
 
- Jobbar på som vanligt, lite lätt less. Men äh det är ju kul när man får lönen.
 
- Drabbas av en påfrestade beslutsångest, som alltid. Men det löser sig nog. Det är iallafall vad jag intalar mig själv.
 
- Umgås med de finaste vännerna. Speciellt från gymnasieklassen, då det nu är "sommarlov" och de flesta kommer hem. Hade senast igår en fruktansvärt lyckad utgång. De är så härliga mina NVI:are.
 
- Tränar på. Har tagit tag i springningen, nu när jag inte spelar fotboll längre. Går väl si sådär nu efter Turkey men det går ju givetvis bättre och bättre.
 
- Längtar konstant bort till andra ställen, och letar resor 4 gånger i veckan. Minst.
 
 
Ja lite av Jennifers vardag. Kanske inte låter som mycket, men i min hjärna så är det mycket som cirkulerar så det känns som att det händer mycket iallafall. Ville bara köra en liten kort uppdatering om statusen i livet i princip. Ja, oerhört orelevant men det kan ju vara bra med en statuskoll lite då och då. Inte sant?

Jag vill inte bli stor, jag vill ju vara liten.

 
Jag råkade befinna mig på vår storslagna balkong för några veckor sedan när jag hörde ett gäng barn leka i fulla drag. Så jag lekte paparazzi i 5 minuter och tog några sneakshots på dem. Så himla söta.
 
Men varje gång jag iakttar barn överhuvudtaget så kan jag dessvärre inte låta bli att antingen tänka tillbaka eller se framåt. Det märks verkligen att man är i en övergångsålder från tonåren (barndomen) till vuxenlivet. Jag associerar fortfarande mig själv med barnlivet, som en ungdom. Men det är väl dags att inse att även jag är vuxen. 
 
För antingen tänker jag på hur härligt det var när jag var 10 år, det bekymmerslösa livet man konstant vaknade upp till. Då de största orosmolnen var vad man skulle leka på rasterna, vem som skulle vara ledaren och vilka som frågat chans på vilka. Men samtidigt så kommer jag på mig själv med hur snabbt tiden gått. För jag har många minnen, inklusive dagböcker, från den tiden och det är redan 10 år sedan. 10 år! Vilket givetvis får mig att inse att tiden går så fruktansvärt snabbt och jag började då se på barn från en annan aspekt. 
 
Hur många barn kommer jag ha i framtiden? Om det ens blir några, det vet man ju aldrig. Framtiden är en spännande men likväl otrygg tankegång. För det finns så många vägar och chanser man kan få, men samtidigt kan det gå mot det sämre likaså. För ska jag vara ärlig så skrämmer framtiden mig. Som jag nämnt mången gång förut så vill jag självfallet uppleva massor av saker och uppnå något med mitt liv. Vilket jag antar att många vill. Men vad händer om man nu mot förmodan inte gör det? Kommer jag bli en sådan tant som tittar tillbaka på sitt liv vid 80-års ålder och ångrar de saker man aldrig gjort? Den tanken skrämmer mig nog mest i hela denna värld. För ingen vill ju leva med ånger. Ingen.

TurkeyBurkey

Jamen, då var det åter igen dags för den månadsplanerade bildbomben. Denna gång från min vistelse i Turkeeeey.
 
Jag åkte dit med min kära mor och det var 4 (!!!) h försening från flygplatsen. Så vi flög 00.30 och var framme, efter bussresa, i Marmaris klockan 9. 2 h sömn för min del, men jag levde med den konstanta filosofin att "sova kan man ju göra på stranden". Detta var iallafall vårt hotell .Så hiiimla fint. Det var fräscha vita apartments med dofter av rosor överallt och fina gångar, helt underbart.
 
 
Vi gick ned till stranden varje dag, där alla turkar skulle ha in oss på deras strandavdelning. Men vi gick förbi en skola och jag ville verkligen springa in och spela fotboll med de glada ungdomarna. Så sugen är jag på att spela.'
 
 
Det är fruktansvärt farligt, vilket vi blev varnade av Flippen för, att vara två blonda brudar från Sverige. Alla turkar förde sig på detta viset:
"Oh beautiful, where are you from?"
Vi svarade Sverige.
"Hej hej, hur mår du? Jag varit i Sverige. Känner du mig?"
Samma kommentar varje gång, så vi började prata svenska för att ställa dit dem, för de kan ju inte mer svenska än några fraser.
" Are you sisters? So young."
Vi bara kollade på varandra, men ååååh. De försökte smöra in oss på ställena.
"Every other place is lame, but if you come in here, the best restaurant in Marmaris. You get 2 free shots if you come in, and 2 drinks for 10 lira."
Jag och mamma drog snabbt. Sen fanns det värre och mer harmlösa inkastare men detta var klassikern på de flesta ställena.
 
Sen på stranden var denna snubbe ovanför en watersports kille som gick och raggade folk dit på stränderna. Som oturligt nog kom ihåg mitt namn. Så han såg att jag fotade mamma och lite annat folk på stränderna så han pekade på sig själv "Jennifer. Here.  Photo. Me" så gick han Baywatch stilen och spände sig för att jag skulle ta kort på honom. Varför tog jag ens kort på honom? Dum som jag är. Jaja han var vältränad iallafall.
 

De bästa restaurangerna låg ju vid hamnen. Där denna lilla tös sprang för full fart med sina små 2-åriga ben tillsammans med sin morfar/farfar. Så fruktansvärt söt var hon. Jag och mamma bara skrattade när de sprang förbi leendes.
 
Veckans bästa kommentar kom även här från en stoned man som såg mig gå förbi med min fetkamera. "Are you from BBC?!" frågade han förvånat när jag gick förbi. Haha, det var sättet han sa det på, och sen började skratta lite lätt för han var så jäkla hög. Jag garvade bara och skakade på huvudet. 
 
Mammas reaktion när en av servitörerna raggade på en ung kvinna bredvid, som också happened to be dining with her mother. När han sa "Why don't you take another drink and come home with me? You can stay with me while your mother goes home. Come home and sleep with me" Sa han med ett smörigt äckel leende. Jag och mamma bara kollade på varandra med blickar som Är-han-dum-i-hela-huvudet. Mamman bredvid verkade inte förstå engelska så bra, tur det. För annars hade det blivit fruktansvärt jobbigt.
 
 
Blev helt fascinerad av färgerna på planet. Var det kläderna passagerarna hade på sig som gjorde att just dessa fönster lös upp i olika färger or what? Gick förbi men såg inte en grön, röd eller rosa-klädd människa. Fattar nada. Men coolt tyckte jag iallafall.
 
Hemfärden gick smidigt. 10 minuter tidigare var avgången faktiskt, någorlunda kompensation för ditfärden. 
 
 
Här kommer lite av mobillivet. Sleten tjej på flygplatsen, och alltid konstant förvånad över deras sängkonster. 
 
Mamma skulle jämt ta kort på mig på restauranger, vilket jag har svårt för då folk alltid kollar. Så 75% av gångerna var jag oseriös. Som alltid.
 
Outiftbilder ville mamma också ta. Men hon är så snygg så visst ska det förevigas?
 
 
Fick Flipps gapande sovmun på bild. Älskar sovbilder. Bästa som finns faktiskt.
 
 
 Lite fetchill under siestan och en sista bild på bussresan till flygplatsen, där jag turligt nog fick med Hanna i bakgrunden.
 
Så en summering är att veckan var så himla skön och välbehövlig. Skönt att få färg och kunna bada. Även få en sjujäkla confidence boost, på ett visst hemskt sätt, då turkarna var som hungriga hundar med tungan hängande ute. Jätte obehagligt och jag blev rent av otrevlig mot vissa när de inte respekterade personal space. Men de få som var harmlösa var ju bedårande och vi fick många komplimanger. Så hundra guldstjärnor till dem, och några piskrapp till de enträgna , påstridiga männen som man fick nog av.
 
 

RSS 2.0

mcbn







mcbn