En kall en dag i en mars månad.

Här är en vanlig dag i mars månad. Tänkte jag skulle dokumentera den. Dock var den inte så händelsefull men kul ändå.
Go' frukost när man är ledig och faktiskt har tid.
Kör One Tree Hill maraton från säsong 1. Är på säsong 4 nu. So freaking awesome.
Fika på stan. + Iphoneloving J-fer
Marknad på stan just denna dag och finväder bjöds det minsann på. Även en och annan värmd munk.
Hänge i parkeringshus.
Tog kort på mina snuskarmar som kan gå i led när som helst. Kommer verkligen råka knäcka av ena armen en vacker (hemskt) dag.
PARTY på kvällen minsann. Var reunion med Ås brudarna + Sedinen så klart. Tappade bankkort och körkort och Vilda tappade telefonen. Men hittade det igen inom loppet av 5 minuter så det var ju lugnt hehe.
Ja en dag i livet som Jennifer. Så himla händelsefyllt inte sant? Äh eller?

Todos mis libros.

 
Här ser ni mitt senaste inköp. Det bästa köpet på månaden helt klart.
 
23 böcker, för 800 spänn tycker jag är riktigt okej. Det var inte ens bokrean. Så jag är ytterst nöjd. 
 
Hade en plan, då jag verkligen ville läsa bl.a Les Miserables, Anna Karenina, sista Eragon boken, alla Per Ander Fogelström Stockholmsserie ( enda gången jag tackar svenskauppgiften i skolan, då man behövde läsa en känd svensk författare från tidigt 1900-tal då jag blev totalt kär i Henning som kom till Stockholm, hans drömmars stad) och äntligen ska jag ta mig igenom Lord of the rings serien. 
 
Tänk att en bok kan göra en så lycklig. Nu har jag bara lite smått ångest då jag vill läsa alla NU!

Den 6 mars 2013.

 
Tänkte bara announce that I'm alive. What better way to do that than by showing an exceedingly and excessive large amount of egobilder.
 
Vet inte varför jag skrev på engelska. Men tror det är för att jag har, de senaste månaderna, haft en fruktansvärt stor craving på att skriva en stor uppsats på engelska. JA jag saknar att plugga engelska. Och matte. Och Spanska. Äh who am I kidding, jag saknar skolan överhuvudtaget. 

Mitt smultronställe.

 
Jag har börjat känna en viss ångest för tillfället. En ångest över vad jag ska göra av mitt liv och en press för att achieve greatness as they say.
 
Jag vill bli något. Jag vill göra något viktigt. Jag vill göra en skillnad. Som 6 miljarder av alla andra människor på detta jordklot. Men att göra skillnad är ju så individuellt. Det kan betyda något helt annorlunda för min granne än vad det gör för mig.
 
Just nu känner jag bara att jag har så mycket tankar och idéer över vad jag vill åstadkomma så det blir bara en gigantiskt hjärnblockering. Så fungerar jag. När jag får för många förslag, för många inbjudningar, för många idéer då stänger jag ned systemet och det slutar med att jag stannar hemme eller bara fryser fast på den plats jag befinner mig.
 
Därför begav jag mig till det enda stället jag känner att jag får ro och kan rensa tankarna för att få klarhet. Grimnäs. Där var jag i helgen med Momma och Viktor och spenderade dagarna med kortspel, Yatzy (där jag vann i både oordning och ordning), hejade på Johan Olsson i VM 5-milen, svor åt de jäkla norskarna som ska invadera Sveriges skidvärld och var prompt tvunget att vinna Vasaloppet (GUSTAV Vasa. Sveriges konung...) hejade på finaste Anton i mello, återfick inspirationskällor och fotade hejvilt, och åt älgkött.
 
Så man kan ju säga att när jag kom tillbaka till jobbet igår så var det både en lycklig och en fruktansvärt vemodig känsla jag hade i magen. Vill ju stanna kvar. För jag var definitivt inte färdig med att reda ut mina gummisnoddar-fast-i-håret till tankar. Så röriga är de dessvärre.

Come on sunny love.

 
Solskensdagar. De lever jag för.
 
Fick en ypperligt fin morgonsol häromdagen, då kängorna såg utvalt upplysta ut. De blonda lockarna såg himmelska ut. De vita sockarna såg farligt romantiska ut och spetsgardinerna såg ut som en sänghimmel placerad vid en solig strand i Filippinerna.
 
Sådana dagar är det okej att kliva upp. Då är det okej även om man jobbar. Men jag var ju faktiskt ledig, vilket gjorde dagen helt underbar. För jag åkte minsann iväg till mitt lilla smultronställe.
 
 

Vilka brudar.

 
Hittade minsann några bortglömda men ack så fruktansvärt snygga bilder från en utekväll med de bästa brudarna. Blir en repris till helgen helt enkelt.
 
Det brukar väl sluta så här ofta? Lite shots, lite närbilder, lite fishface och lite posar-och-tror-att-man-ser-ut-som-Megan-Fox-men-egentligen-ser-man-ut-som-en-sliten-Britney-Spears-gone-wild-period bilder.
 
Men kul såg vi väl ut att ha?
 

Egolicious

 
Fick en snilleblixt sittandes i solskenet vid frukostbordet ( så som många av mina fruktansvärt bra idéer startar) och drog fram kameran för lite egopics. Lyckas alltid ta mina egobilder vid frukostbordet, så fort solen lyser i mina ögon. Det är som att utlösarknappen trycker ned sig själv så fort solstrålarna når 1 mm av min hud.
 
Jaja kul var det iallafall. Kanske mindre kul att se ett helt egotrippat inlägg. Jag lekte iallafall snygg och trodde i 1 minut att jag var modell, fast jag mer liknar en posandes Jack Black. (Likhet?) Men så ska det minsann vara ibland också.
 
PUSS / J

RSS 2.0

mcbn







mcbn