Livet från Ockelbon.

Oj här har det visst varit tomt i gökboet under en längre tid. Beklagar detta, men som majoriteten av världsbefolkningen vet så är studerandet på universitetsnivå fruktansvärt tidskrävande. Sen försöker man även att ha ett liv utanför det, vilket resulterar i noll engagemang i bloggen. Men nu har jag fotat med finkameran min också så nästa vecka blir det lite mer uppdatering.
 
Här är senaste tidens händelser porträtterat i mobilbilder från Ockelbon:
 Levt efter Blair Waldorfs visdomsord ( i mitt fall gällande både kläder och godis), träffat världens bästaste finaste K-dawgh och jag blev så glad, så glad att få en vindpust av jämtland i Stockholms gigantiska storstadsatmosfär men även få prata ikapp med en fellow underbar vän. Sedan har jag hängt med Ceci och jag har fått köpmani. Mina köphungriga laptopfingrar klickade visst hem inte bara en, inte två utan 4 nya klänningar. DÖR i plånkan men ÄLSKAR klänningarna. Det kompenserar, anser jag iallafall.
 
Andra klänningen jag köpte, har ju som en förkärlek för djupa ryggar. Shoppat ännu mer, dock i själva Stockholm. Inte bra för mig och min icke existerande karaktär att bo här. Har så lätt att shoppa bort alla mina pengar. Men jag har lagt band på mig själv nu, inför jul hehe bra timing. Så får väl bli ett nyårslöfte kanske? Eller snarare livslöfte. Lite tentatristess under tentaveckan, men jag KLARADE BÅDA!
Jag och Ceci har minsann skrivit in oss på gym, där vi provat på i princip alla pass. Favoriterna är Zumba, Body combat och yoga. Blev även minsann lite mms bombning med min lyckliga nuna för att tillkännage min lyckliga sinnesstämning angående att jag har klarat tentorna.
Pluggat ännu mer, med first aid MER-dricka och choklad. Haha ungefär så här ser jag ut när jag försöker förstå något, men inte riktigt förstår. En blandning av sorgsenhet och confusion. Därefter har det även blivit mycket sovande i våra favoritsoffor i sektionsbyggnaden.
Ständigt förundras, och snarast deprimerad, av de svarta färgerna som omringar Stockholms gator och tunnelbanor. Speciellt på morgonen, alla är som zombies, ser fruktansvärt trötta ut med tunga påsar under ögonen, stirrar blint ut genom tunnelbanefönstret, varierar detta med flera beroende blickar på sin älskade ägodel mobilen, kollar inte upp på andra människor och de ser så hemskt less ut. Som om de hatar sitt liv och egentligen bara vill åka hem. Därför försöker jag alltid sitta där som en kontrast, med ett litet leende på läpparna, trots att jag inte är glad för fem öre och undviker helst att ta upp mobilen och övergå till denna zombielika varelse. 

Men vi har ju haft lite kul på lekioner också, för att tillägga en aningen mer uppmuntrande text för de resterande bilderna.
Vi hade myskväll hemma hos Ceci i hennes bionedervåning. (de hade riktiga biofåtöljer förut, jag döööör,) Det har varit samma frustrerande känsla över plugget, och vi har varvat det med att smyga in på mässor för att stjäla lite montergodis.
Slutligen så ser jag ljuset i tunneln. Tog lite egobilder på en bohemisk fredags-jennifer strax innan stora uppsats muntliga gruppredovisningen. Så nu har jag endast 2 saker kvar innan jag ÄNTLIGEN åker hem nästa onsdag. Får jag vara hemma en halv vecka iallafall.
 
Men därefter är det julmånaden, världens bästa månad (efter min julimånad givetvis) och endast 3 veckors slit innan jag får komma hem för en längre tid. Längtar verkligen så jag bokstavligt talat dör. Bokstavligt talat alltså.
 

RSS 2.0

mcbn







mcbn