Livet från Ockelbon 2.0: Augusti.

Augusti bildbomb at your service.
Jag och mor (samt momma som tyvärr ej förevigades på mobilbilderna) var ju kulturintresserade för en dag.
Kikade in 1900-tals tonsättares hus och avslutade med god våffelfika på stocketitt.
Gick till Maxi med Mårten och på vägen hem var det nära döden upplevelse. Regnet öste ned och blixten slog ned flertalet gånger. När vi sagt hej då för att skiljas åt slår en blixt ned, alltså jag LOVAR högst en halv kilometer ifrån, och vi DOG. Sprang skrikandes " MÅRTEN KOM KOM, VI SPRINGER NED TILL MIG OCH HÄMTAR BILEN SÅ SKJUTSAR JAG HEM DIIIIIIG!!!!" (Vi var betydligt närmare mig än henne därav den slutsatsen) Så vi rusar med våra 6 kg ica-kassar (innehållandes i princip endast tunga varor som vattenmelon, mjölk, frukt etc.) Jag tappar mobilen i farten, ingen spricka dock, men vi fortsätter springa. Slutligen möter mor oss i bilen, som blivit orolig mitt i all jordens undergång åska och räddar oss. Sjukaste upplevelsen någonsin och vi skakade så länge efteråt. 
 
Hehe, men som resultat av detta åskväder så blev det översvämning i mommas förråd, så vi har försökt rädda mors lp-skivor samt möbler som tyvärr stod där nere. Sedan var det ju avslutningsdagen för FLippen och vi käkade på Verkön.
Tänk att det var såhär varmt och fint för bara cirka två veckor sedan. Nu är det typiskt jämtlandsväder, kallt, grått och småregn i luften. But I still love it.
Buhuuuuuu mah babes. Farvälet dagen efter hos Flippen var ju sorgligt, men ändå inte. För tiden går så snabbt så vi ses snart igen och vi vet att Flipp kommer ha det så himlans bra. Tröstades ändå med bullbakning.
Hängt med moffas vovvar, myst i mitt fina smultronställe och briljerat i kubb om jag får säga det själv.
 
Kört en one-nighter i Stockholmet för komplettering av Fysik-tenta, så stötte på saknade själar, a.k.a halva stockholms babe:sen. Hängt med my baby girl som har blivit så himla vuxen så jag döööör. Så fin är hon, och hon är endast elva år gammal, snart tolv. GALET. När jag var elva år var jag spinkig som en spätta, hade en simpel Nokia (cavemen technology typ) och fotade mycket med digitalkameran heeeela tiden. Jag var inte så mogen, fin och världsvan som denna donna. Eller större delen av denna unga generation. Haha tiderna förändras verkligen alltså. 
Men jag gav iallafall my baby en tidig födelsedagspresent, min gamla första systemkamera som hon blev så fruktansvärt glad över. (Spreading photography across generations, yes sir) Så den blev ju minsann testad. Sedan har jag varit en typisk 50+ tant som enträget spanar ut med gamnacke mot gatan vid minsta lilla siren från polisen. Just denna gång råkade jag ha ett aningen tungt fat med ciabattabröd så bilden skildrar ungefär min (samt den slutligen ankommande moders) kroppsuttryck då vi ätandes på detta bröd sakta bevakar kalabaliken vid vår gata med ytterst stor fördelaktighet. 
Slutligen har vi gårdagen som spenderades med finaste brudarna, samt anslutande ås-grabbs som på den gamla goda tiden. Blev Blow Job-shots, grym egengjord pizza samt morotskaka till efterrätt. Synd bara på den lama krogrundan då det var heeeeeelt dött i princip. För unga samt för gamla på samma gång. Men dagen hade varit så bra, samt kvällen så vi var ju nöjda såklart. Sista bilden var jag imorse, ett bittersweet farewell då jag och moffa satte oss i bilen efter ett jobbigt farväl av moder. 
 
Men jag är nu back in business in the capital of Sweden och är redo för det kommande året igen. Så på återseende, så ska jag försöka uppdatera så mycket jag kan. (För som vi alla vet så blir bloggen tyvärr lidande då plugget löper amok. Men jag måste få utlopp av kreativa sidor, så I promise, I will do my very best.) Adjö, farewell, auf wiedersehen, goodbye.

Dagarna då tiden äntligen står still.

Några få talande bilder från helgen i Grimnäset. Där lugnet infinner sig.
 

Det var något så ofantligt nödvändigt för mig att komma iväg till en av mina smultronställen i helgen. Jag och mor styrde kosan till lugnet, där tiden faktiskt står så nära still som möjligt. Detta är ju det jag består av. Landet. Lugnet. Stillheten. Som för mig endast associeras med Jämtland, men som jag givetvis är medveten om finns på andra ställen i landet också.  Men för mig är det mitt landskap som erbjuder detta till mig.
 
Sen så vill jag ju stanna kvar här för evigt i princip. Men vill samtidigt tillbaka till polarna och skolan i Stockholmet. Alltså samma miniångest som tidigare för att vara exakt. Äh, screw it. Jag får åka tillbaka de helger jag får möjlighet att åka hem på. Snart kommer det ändå vara jul, om 4 månader ganska precis snart. SJUKT. Men skönt. Längtar tills nästa sommarlov alltså haha.

Skollivet back in the days: Part 4.

Hahah classic rast-bild i väntan. 
Längsta och mest enträgna tricket under högstadiet. Titta och man får slå. 
Muntra själar på lektion.
Alltså Elins bästa bitch-look mot Per under argumenationen. Priceless (L)
Tiden då iPod var lektionens största störmedel, icke dagens iPhones eller andra touchmobiler. Förutom quadrapop spelet på mobilen givetvis. Det var ju också en stor tidstjuv.
Denna dag var det Yoga-timeeeeee. Så stela själar men så kul var det ändå. 
Classic konflikträdd J-fer. Inte fan ska jag hamna på botten heller? 
Något dansant tillfälle i dramaten, kommer ej ihåg för varför. Kan ha varit kärleksveckan eller dylikt.
 
Iallafall. Enormt nostalgisk tjej här bakom tangenterna. Högstadiet var den roligaste tiden. Visst gymnasiet var grymt roligt också. Men det var som inga bekymmer under högstadiet. Speciellt med tanke på att vi var vårat stora Ås-gäng, kände inte så många andra jämnåriga från stan. Men för min del var det bara positivt, då jag tycker man kom varandra närmre på detta vis. 
 
Vi hade så kul på skolan varje dag (vilket vi självfallet hade på gymnasiet också) och bästa lärarna. Denna sociala del som saknas i arbetslivet som jag hoppades skulle återvända när jag började studera på universitetet är iallafall mer befintlig nu. Men det kommer ju aldrig bli som förr. Som på denna tiden. När allt handlade om vem som hade blivit ihop med vem, vem vi skulle ha sing-star eller filmkväll hos. Om vi skulle dra på hovängen och spela lite fotboll. Uppträda i samband med någon avslutning eller evenemang på skolan etc. 
 
Ja. Jag skyller på min nostalgiska ådra eftersom jag dragit upp dessa fyr-delade fotoserier. Men jag saknar ju som verkligen denna tid. Dock så ser jag samtidigt fram mot alla roliga saker som ännu ej hänt mig eller mina vänner. Man får väl hitta balansen mellan det förgångna och det som komma skall. För jag skulle aldrig kunna gå vidare och släppa allt från mitt förflutna. 

Time to say goodbye.

The last supper with the Flipp yesterday was well-executed. Vi kände för en heldag för att få så mycket ut från det som möjligt. Prepare for a crazy bildbomb.
Båtbrudarna träffades mitt på denna soliga dag. Rättare sagt båtkunniga Vilda hämtade upp en aningen båt(fart)rädd Flipp och tror-hon-kan-båtar-Jennifer. 
Så cruisade vi ut på Verkön, brudzen körde räkor och jag körde på standard pasta. No skaldjur for me.
Sen styrde vi kosan mot Ås-grabbs och hängde sådär helt random ute på sjön. Blev ju som bad också.
Haha så fruktansvärt lycklig tjej.
Sen var det bråttom för att köpa ingredienser och fixa efterrätt till gäster, hämta saker i stan etc. Men som de effektiva brudar vi är så är vi klara tills gästerna anlände till la casa de Flipp.
Åhhhh kommer sakna detta.
Haha satsar så jäkla mycket...
Så kapades de längsta med mest spänst i benen haha.
 
Ja, så vi vinade (groggade för min del då) tills klockan närmade sig tolv innan vi begav oss in på krogen. Där dansade vi oss svettiga, kyldes ned av regn vid utgång för att svalka av sig, och avslutade på mcdonalds. Chokladmilkshaken alltså (L).
 
Så nu åker bästa Flipp och blir borta minst ett halvår (lär ju bli längre). Wääääh kommer sakna min tv-serie-musik-filmer-soulmate. Men vi ska minsann hälsa på i januari eller februari. Jag skiter fullständigt i om jag har mycket skola då, får plugga bort det innan helt enkelt! 
 
Blir ju som ett tag innan hela järngänget är gathered again, men det är ju lugnt. Som jag säger hela tiden, förhoppningsvis, har vi hela livet på oss att hänga ihop. This is simply the beginning babes.

Skollivet back in the days: Part 3.

Baby j-fer. Vill typ tillbaka till denna tiden, man var så liten och söt, och perfekta jäkla huden. Kan man få tillbaka den, please? Men behålla mina långa fransar som i princip ersatte den perfekta huden?
Normalt häng i korridoren. Sjuk kontrast när jag var tillbaka nu i sommar och tittade i No-korridoren. Helt vitmålade väggar och knappt några gardiner eller tavlor, skåpen är borta. Men det är klart, den behandlas mer som en riktig NO-labb korridor nu som jag förstått det. Men allt var så himla kalt och öde. Inte som på denna bild.
Shitass (L)
Haha sötaste Flipp med standardleendet vi alla körde under högstadietiden. Ihoppressade käkar med pressat leende, och om helkroppsbild så pose:ade man lite snyggt med ena handen på höften i princip.
Alltsåååå haha älska klädstilen. Stor mössa som hänger bak på huvudet, mina nördglasögon som jag var riktigt nöjd med och klassisk t-shirt med något roligt tryck .Det var min stil i 8:an-9:an. Idag har jag denna exakta t-shirt som sov t-shirt med ett par shorts. Hur ens klädstil evolves alltså.
Alltså ÄLSKAR denna bild på Peran och Shitass. En av alla turer mellan korridoren och A-huset.
Alla håltimmar spenderades antingen i en soffa i en korridor spelandes kortspel, eller uppe på fritidsgården där man alltid köpte 3 kronors varma svartvinbärssaften ur kaffemaskinen. Standard. Spelade biljard, airhockey och främst rundpingis såklart.
Söta knut-Vildis.
Haha lol, jag spänner ju armen på riktigt men en minimuskel poppar fram. Så fruktansvärt otränade armar haha.
Så jäkla mycket poserande när kameran väl var med, så himla roligt. Men varför jag har två tomma glasflaskor i mina fickor är ju en fråga som aldrig blir besvarad?
Sexualkunskap som innehöll blickar i porrtidningar.
Killarna njöt väl aningen mer än vad vi brudz gjorde.
 
Del 3 och så himla roligt. Dagarna innehöll skratt, kortspel, lektioner, hopp, fika, pingis, biljard och hundra saker mer.

People like us, we do not leave.

 Alla mina smultronställen.
 
Nu när återresa till Stockholmet nalkas så kan jag inte låta bli att få den lätta ångesten som befann sig i min kropp för ganska precis ett år sedan. Då jag flyttade ned för första gången. Första gången jag flyttade hemifrån, flyttade till en helt ny stad (hufvudstaden för att vara exakt) och började studera på universitetet. Tre ytterst tunga flugor i en smäll. Jag kommer ihåg hur jag grät i elljusspåret efter en springtur för ångesten över allt nytt, allt som jag lämnade bakom mig och ovissheten om hur allt skulle bli. Men det blev ju så himla bra.
 
Detta är anledningen till att jag nu ett år senare har möjligheten att titta tillbaka på exakt denna stund och känna det som alla konstant trycker på: Allt löser sig. Det är verkligen så sant. Oavsett hur man ser på saker och ting så löser det sig i princip nästan alltid på ett sätt eller ett annat. 
 
Men nu är det inte någon ovisshet som väntar i Stockholm. Utan det är min kärlek till mitt fina Jämtland som gör det så mycket svårare att lämna. Att åka tillbaka när jag varit här i nästan tre månader. Jag menar, jag är fullständigt övertygad om att ens hemstad formar en som person något så ofantligt. Åtminstone de mindre städerna, samt om man kommer från norra eller södra Sverige. Jag är så fruktansvärt lycklig över att jag växt upp i Jämtland, med förståelsen och behovet av lugnet. Som jag själv associerar med fjällen, familjen och mina små smultronställen. Alla släkthusen som vi åker till då vi är ledig, samt denna fantastiska stad som jag har ett sådant band till.
 
Fortsättningsvis så är detta kontrasten till vad de flesta ungdomar tycker om Östersund. De flesta hatar vår lilla stad och vill bort härifrån så fort som möjligt. Men jag är verkligen inte sådan. Jag kan knappt hålla mig tills jag får komma tillbaka. Förhoppningsvis bara fyra år kvar, sen blir det hemstaden. För det är där jag vill jobba. Jag vill inte bo i Stockholm. I den hetsiga stadspulsen som lockar många ungdomar. Visst det lockar mig också, men för en kortare period, några månader eller så. För sedan blir jag så less och vill bara kunna sätta mig i bilen och köra under timmen till fjällen för en vandring. Eller bara åka runt på våra, som mest, tvåfiliga vägar och upptäcka små guldställen som inte många vet om, eller bara åka till mitt barndomshus i Ås för att tänka tillbaka på ungdomsåren.
 
Jag är väl medveten om att jag är en ytterst nostalgisk ung kvinna. Jag håller alla minnen samlade, vilket jag tror är en av de största anledningarna till att jag fotograferar så pass mycket som jag faktiskt gör. För jag tänkter så mycket på framtiden, som är så oviss, och jag vill inte sitta i en fåtölj vid en ålder av 80 år och tänka tillbaka på mitt liv med ånger. Jag vill känna att jag har levt, att jag har upplevt och att jag har älskat. Vilket är svårt för en människa med stort kontrollbehov över sitt eget liv, som mig själv. Eftersom jag planerar så mycket, både små och stora saker. 
 
Avslutningsvis, så känner jag att jag har nog tappat den påhittade röda tråden i detta ämne. Men det är för att jag just har så många tankar angående detta. Men för att summera så vill jag givevis tillbaka till Stockholm. Dock mestadels på grund av vännerna och skolan, inte för staden. Jag skulle kunna bo där några veckor under sommaren, då det verkligen framhäver denna vackra stad, men inte mer. För Jämtland är mitt hem och kommer alltid att vara. Östersund är min stad och jag kommer alltid tillbaka. Ås är min barndom och blir förhoppningsvis även det för mina eventuella framtida barn. Därmed, på sätt och vis vill jag endast snabbspola fyra år tills jag får komma tillbaka på riktigt. Men samtidigt kommer jag uppleva så himla mycket tills dess, och kanske ändra uppfattning en aning om huvudstaden. Dock så kommer det aldrig att nå samma piedestal som mitt Jämtland lugnt vilar på. Men det kan ju närma sig iallafall.
 
Så ja jag har en ångest, men givetvis inte en ångest av samma skala som förra året. Denna är mer utav en ledsamhet. Jag vill ju vara hemma för evigt.

Skollivet back in the days: Part 2.

Alltså MINI-NISSE!
Ungefär såhär såg det ju som ut på alla raster. Hela klassen satt utanför det klassrum vi skulle vara i, liggandes, sittandes, flygandes you name it. Har så himla många roliga filmer från stunder som dessa, dock med gamla sonymobilen som dessvärre ej har så skarp kvalité på kameran. 
Haha har hundratals liknande bilder då folk snodde kameran och körde lite egos eller tog kort på allt och alla. Love it.
Alltså på riktigt, jag har kort på i princip alla lärare. Var det okej då eller? Haha jag gick ju på bästa skolan, enligt mig själv iallafall, och läraren var grymma där så det var det nog.
Such a tiny Flipp!
Haha standard. Jag i bakgrunden, packar ned i ryggsäcken, skåp längst ned. Den bördan alltså.
Typical NO-labb med Vilda och nervositeten för att spränga något. (Från min del iallafall, så rädd varje gång alltså)
 
Ja detta var då del två, från 8:an och alla dess upptåg. Alla minnen kommer tillbaka när jag ser bilderna haha.

Skollivet back in the days: Part 1.

Hittade en gigantisk mapp döpt Skolaaaaan i en av mina kopiöst stora fotomappar. Den blev på något vis en aning bortglömd då jag gjorde min nostalgiserie för några veckor sedan. Så då tänkte jag att jag kör den nu istället och eftersom det var så många bilder så blir den uppdelad. Alltså extasen som fångats på bild då jag skaffat min riktiga systemkamera år 2007 och fotade allt och alla varje gång jag tog med den på skolan under hela högstadietiden. Skönaste var ju att alla var så pose-villiga så jag bara knäppte och knäppte. Så nu kör vi.
Såhär såg det minsann ut på vintrarna när vi hade skridskor på idrotten. Majoriteten var faktiskt förvånansvärt glada. Eller så är det skenet som bedrar för att leenden kom fram när kameran blottades?
Det absolut bästa var ju bandyn, det var grymt roligt ju.
Alltså bästa Inger.
Jag menar, sport-fasen i 7:an då jag klädde mig "sportigt" och hade ryggsäcken på rygg vart jag än gick. Samt mössan. Alltså lagtröjan??? Bästa är ju min fina blåa mösssa som i detta skede var sprillans ny. Idag 7 år senare.... not so much.
Jag hade ju fetaste fascinationen över ögon. Så jag fotade allt och allas ögon konstant. De måste ha blivit less på mig, jag hade definitivt blivit det.
Hello högstadie-Jennifer.
En la clase de español.
Haha även att jag tog kort på lärarna också. Bästa David alltså.
 
 
Ja, part one. Så jäkla sportig brud alltså, och alla är så små och söta så jag dör när jag kollar tillbaka på det. Men så himla roligt.

Wilhelm Peterson-Berger Sommarhagen-drömmen.

Kommer bilbomb från tonsättaren Wilhelms hus, exakt samma möbler som han satt och skrev musik gick jag runt och kände på. Det är sådana tillfällen jag känner att jag är så liten i denna stora värld.
 
Tre generationer, det vill säga jag, moder jord och momma, körde en kulturtripp genom Frösön. Med början på Stocketitt och avslut på Wilhelms, den kända tonsättaren, hus. Vi betalade 60 spänn för att gå in i det fina huset, och med hjälp av hörlurar samt olika "blipp"-stationer inuti huset guidades vi runt. Man gick alltså runt på egen hand och fick höra alla historiska aspekter om Wilhelm och huset i sin egen takt.
 
Riktigt intressant, och jag som är totalt förälskad i tidigt 1900-tals inredning dog ju byggkonstruktionsdöden. VIll flytta in där pronto, men det går ju som liksom inte för sig. 
 
Äh, jag ska konstruera mitt egna hus när jag erhåller tillräckligt med kunskap och då ska det vara influerat av de vackra byggnaderna från 1800-talet. Fina träsmiderier, färger samt uppbyggnad. Can't wait.

Livet från Ockelbon (och Ockelbon 2.0): Juli

Nu blir det en salig blandning av juli-bilder från min käraste Ockelbo samt Ockelbo 2.0. Då bytet faktiskt skedde i mitten av juli.
Det har blivit mycket utgång och marran. Självfallet med bästa brudarna. Därefter fruktansvärda mängder läsk för mig och moder jord. Only explainable reason: värmen. Så ovana, speciellt med tanke på att läsk släcker givetvis ej törsten, snarare ökar den.
Mycket Alfa-promenader då vi varit som hundvakt och målat moffas garage. 
Bad med babes, cykel-egos, beerpong och en after-utgång natt (morgon?) ego med efterlängtade mcdonalds chokladmilkshake sisådär 3-4 på morgonen. Bättre än cheezen, promise.
Eftersom jag är ledig så har det varit mycket solning, vilket jag framhävt något så ofantligt på denna blogg. I beg for your forgiveness. Bilbingo och uppgraderat iphone tll Ockelbo 2.0.
Därefter var det ju släktkalas och glassbjudning dagen efter. Samt ytterligare målning med bästa moder jord. Så fruktansvärt snygg alltså.
Ja.... så kul var det ju faktiskt inte i den chockerande värmeböljan att måla i heltäckande outfits. Badat ännu mer och gått ut med Alfa ännu mer.
Därefter var det ju cykeläventyret med moffa och moder jord. 
Mårten-häng och finaste staden.
Förr förra lördagen var det utgång med brudz på stråk, samt poolparty såklart.
Numero uno är jennifers bakispose number 1. Jag dör i soffan och ligger som en säck, orkar liksom inte med livet. Alternativt med benen upp för soffryggen, mor blir galen ja. Hängt med moffas vovvar och varit lite hundvakt där och jag har ju självfallet haft mina ego-moments då fransarna blivit sådär perfekta liksom.
Ännu mer stråk men med fina klassisar och ännu mer stråk med bästa brudz på Philips Kajplats of course. Tror av de fem dagar jag stråkade hängde vi på Kajplats every single time. Enormt mycket folk men vi hade ju så kul ändå.
 
Ja nu i efterhand, som i princip alltid, inser jag att jag har hunnit med mycket på en månad ändå. Även fast det är mycket chill-häng så har jag haft redigt kul. Speciellt med stråket. Augusti nu och snart skoldags igen. Wääääh jag vill inte. Kan vi spola tillbaka till början av juni och ha 3 månaders sommarlov på repeat? Please?
 

RSS 2.0

mcbn







mcbn