I know that it's a wonderful world, when you're with me.

 
Idag har varit en väldigt sorgsen dag. Dödens besked har inte bara nått mig en gång, utan två gånger på samma dag. Döden är något väldigt sorgligt och ofta något ytterst obearbetat av oss människor. Med tanke på att många av oss vägrar inse, ser blint förbi eller rent utav fruktar det faktum att vi en dag faktiskt ska dö. Vi lever på denna planet, i denna värld, i detta land, i denna stad och existerar med en avlägsen, ofta obegriplig mening med livet. 
 
Trots att jag inte kände den ena mannen, mer än visste vilka hans barn var, och endast träffat den andra några gånger när jag var mindre och gick på högstadiet. Så var de varsin en människa, en pappa, en make, en livs levande man med år av upplevelser och minnen. Som nu har gått bort, och i en alldeles för ung ålder. Det gör mig oerhört ledsen, då ingen ska behöva förlora sina nära och kära vid en så ung ålder. Ingen. 
 
Detta skapar en fruktansvärd värk i mitt hjärta. Jag får så ont för jag tycker så synd om barnen, om familjen, och genast får man ett större perspektiv på livet. Ofta är man så fast i nuets ytterst värderade relevanta händelser som att man hatar skolan, man blir galen på att tekniken inte fungerar som den ska, det är dåligt väder och ens vita converse förstörs av slasket som lagt sig på gatorna, man missar bussen och svär för att hela dagen är förstörd.
 
Men sådana här tillfällen får mig, nej snarare tvingar mig, att inse att sådana fruktansvärt små petitesser är helt orelevanta. Allt som betyder något är att man har kvar sina nära och kära. Att ingen fruktansvärd sjukdom som cancer oväntat tar deras liv, eller ens eget. Att man har möjligheten att träffa dem så ofta man faktiskt vill. Att man ska ta vara på all tid man har tillsammans med dem, för man vet faktiskt aldrig när livet tar sin abrupta vändning. Antingen för ens egen, eller sina närmstas del. Jag kan fortsätta grubbla på ämnen som detta för evigt. Men jag ska sluta. För vi alla vet hur viktigt det är med familj och vänner. 
 
Så snälla, ta vara på varandra och all tid ni får. Det har jag gjort fram tills nu, och ska givetvis fortsätta i all framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namnet ditt:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (det syns bara för mig)

Skriv din bloggadress så jag kan svara:

Skriv din åsikt. :)

Trackback

mcbn






mcbn




mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn



Blogg listad på Bloggtoppen.se