Julbestyr.

Innan julafton besiktigade vi moder jords bild (där ena fjädern vid framhjulet givetvis var brusten, bara för att det är i juletider liksom så ska mer utgifter skapas). Sedan har vi bakat lussebullar och Kiera var förbi en sväng.
Julaftonsmorgon i full prakt. Moder jord jobbade i vanlig ordning så jag åkte minsann i vanlig ordning till moffa för traditionsenlig klädsel av julgranen med honom. Sedan hämtade jag upp mor efter Kalle Anka, då hon slutat jobba, och vi drog till momma och Vicke på julaftonskvällen. 
 
Mysig julafton helt enkelt.

Konstruktören.

Mini J-fer i högsta hugg med mätning av Älvsbyhuset.
 
Jag har nästan alltid varit intresserad av speciellt träsniderier och konstruktioner. Med en ständig undran om hur man fått till det. Hur kan exempelvis en gammal katedral byggd på 1400-talet fortfarande stå idag? (Endast med hjälp av viss restaurering) Det har alltid varit en fascinerande aspekt när man kliver in i äldre hus och ser vissa träsniderier, massiva betongvalv samt skulpturer. Hur människor gjorde detta för hundratals år sedan utan de verktyg och hjälpmedel vi erhåller idag anser jag är beaktansvärt.  
 
Därför kändes det naturligt att påbörja en utbildning innehållandes dessa aspekter, som civilingenjör Samhällsbyggnad. Där jag får reda på bakgrund och tillvägagångssätt för dessa tidigare frågor. Hur dagens byggnader konstrueras och dimensioneras, vilket baseras på historiens arbetssätt men som utvecklats samt till viss del förbättrats under de senaste århundraden. 
 
Summa summarum så trivs jag oerhört bra med utbildningen jag valt. Jag kan utan tvekan se mig själv vid kontoret med diverse hållfasthetsberäkningar och planlösningar,(lol många av mina närmaste spyr bara vid denna tanke men för mig är det pure joy haha) men även alternerande ute på byggarbetsplatsen  där jag kollar så allt går till som det ska. Så just nu känns det jätte bra. Det känns rätt. Om ett halvår har jag en kandidatexamen, för att avsluta de resterande två åren med en master.
 
Helt sjukt att lilla 9-åriga plugg-Jennifer som älskade matte ska bli konstruktör (eller något liknande inom byggbranschen). 
 

Half-time of KTH.

 
2,5 år. 
 
Jag har passerat halva min utbildning och kan knappt förstå hur dessa år bara flugit förbi. Jag minns de två första mottagningsveckorna som om de var igår. Där vi gick runt med våra gula reflexvästar som små dagisbarn som förbereder sig för byggarbetsplatsen och vi lekte samt gasquade runt hela dagarna. Allt roligt häng utanför skolan med bästa stockholmspeeps samt roliga dagar på skolan när övertröttheten slår till.
 
Helt galet att det bara är två och ett halv år till, sedan är allt detta slut. Då är det arbetslivet som gäller på riktigt, och jag kommer inte träffa dessa underbara människar varje dag. Läskig tanke, men oavsett så kommer det bli bra. Behöver ju faktiskt inte grubbla över det nu, det är ju faktiskt två och ett halv år kvar. Hälften.

Moder jord.

Så himla fin moder jord i sina unga år. 
 Stor hyllning till min lilla mor. 
 
Kollade igenom gamla fotoalbum från moder jords ungdom och känner att det är egentligen så mycket vi inte vet om våra föräldrar. Jag frågar min mor ganska konsekvent olika saker om hennes ungdom och hur hon upplevde den. Detta är ju dock bara en bråkdel av hennes egentliga liv under de åren. 
 
Då man får barn startar uppenbarligen en helt ny epok i livet. Jag känner ju min mamma som den person hon varit de senaste tjugotvå åren, därmed endast under de år jag existerat. Jag kände givetvis ej henne då hon var lika gammal som jag är idag. Vilket är ganska sjukt egentligen hur halva hennes liv är aningen okänt för mig, hennes dotter. Men jag antar att det är så livet är. Mammas "vuxna" del av hennes liv, hennes "mamma-år" är den personen jag växer upp med. Även fast det säkerligen är samma person som under hennes ungdom, bara aningen mognare. Jag vet, detta blev en aning trassligt men jag tror jag får fram vad jag menar någorlunda bra. 
 
Oavsett så är mamma den viktigaste personen i mitt liv och jag älskar henne så fruktansvärt mycket. I mina ögon är hon den starkaste personen jag vet. Ensamstående uppfostrat mig, medan hon var hundägare och främst jobbat heltid för att få allt att gå runt. Detta var dock endast en positiv aspekt för min del. Jag fick ju ha moffa, Allan eller momma som frekventa barnvakter efter dagis om mor fortfarande jobbade. Det var ju störtkul som tre-åring ju.
 
Jag är evigt tacksam till henne för allt hon gjort för mig och hon förtjänar så mycket tillbaka. Det är en av de stora drivkrafterna jag erhåller nu som någorlunda vuxen människa; nämligen att hitta ett jobb jag brinner för, tjäna så pass att jag kan börja ge tillbaka upplevelser till henne. Givetvis är inte pengar allt, men jag vill ge henne så mycket, så mycket som jag fått av henne och ännu mer. 
 
Hon förtjänar det. 

Home.

Hemma.

Life as the J-fer.

 
22 år på jorden och jag har i princip sett likadan ut större delen av mitt liv. Började som luggbarn och lär nog återgå inom en snar framtid till luggen igen. Tycker dock att jag var sötare när jag var mindre haha, men det har väl också att göra med att det var så mycket roligare att vara ett oskyldigt litet barn. Börjar bli lite sliten med åren.
 
 

Lusse lelle came to town.

Ma crew.
Följande bilder är resultatet av en spontan oseriös mini-photoshoot med bästa Ceci på Birger Jarlsgatan, medan resten av vårt crew var inne på bolaget. 
Charming.
Bad ass bitch in town y'all. (haha kan förtälja att jag fick x antal konfunderade blickar. Trodde väl jag försökte göra någon jäkla dagens outfit till blogga min, (och så spårade jag ur totalt upp på bänken och hoppade haha) men sådant sker givetvis ej på min arma blogg.
Slutligen nådde vi vår destination och pepparkaks-samt lussebullsbak startade äntligen. 
Bästa.
 
Ja, så kan det se ut när jag och mina kära klassisar ska ha lussebak innan vi skiljs åt före jul. Fruktansvärt gott med lussebullar (kan seriöst äta dem året runt) och trevlig sällskap. 
 
Nu däremot är man tre-dagarsledig och därefter endast måndag kvar. Sedan flyger jag hem för jullov. Gaaaaah längtar så mycket. Men har varit ett mycket trevligt avslut på denna termin med bästa stockholmare givetvis.

Homeward Bound

(Moder jord ville verkligen inte att morgonrufshåret skulle publiceras, men jag anser att hon är så fin ändå, så sorry mummy, love ya)
En liten mängd snö gav mersmak.
Lussebullsbak till första advent såklart.
 
Ja, så kan några få glimtar från hemma se ut under en helg då det även råkar vara första advent. Mamma-mys, lussebullar, snö, bio, brunch och allmän chill. Så nice som det kan bli.

RSS 2.0

mcbn







mcbn