Flyttligan från norr.

I skrivande stund ligger jag i den fabulösa soffan hemma i norr och är allmänt lycklig. Tentaplugg givetvis, men sedan är det sommarlov och jag får vara kvar här uppe hela sommaren. I torsdags fick jag dock besök av världens bästa flyttliga, nämligen moffa och moder jord. De hjälpte mig därmed att flytta ur min lägenhet i Estocolmo ( för att flytta in i en ny i Stockholm till hösten). Här är lite pics från de senaste grymma dagarna.
I onsdags spelade vi volleyboll (!!!). This is ma awesome Stockholm-crew. Så himla kul att spela, men så himla ont i de blottade underarmarna haha. 
Sedan var det en mini-utkastning av läggan. Där vi endast blev två av fyra från vår stockholms-brudz-kvartett.
Där jag och bästa Ceci vinade, kalasade på godis (har feeeeeett sötsug) och skrattade. Så himla glad för mina fina stockholmsvänner, men främst denna HarryPotter-soulmate-bestie. 
Torsdag eftermiddag fick jag äntligen besök av moffa och moder jord som bilat ned till hufvudstaden. 
(Om man bara hade råd att köpa egen lägenhet så hade man sluppit stockholms bostadsbrist...)
Fredag morgon åkte vi på återvinningscentral i Bromma (som btw är den finaste ever, som sagt om man får bli kär i en återvinningscentral så är jag det. Man kunde känna hur vi verkligen försöker återvinna för att rädda mother earth, då det var en jäkla pli på det stället. Yey! / Hippie jennifer). Lägenheten blev så här himla tom. 
Igår var vi hemma vid halv 8, då vi givetvis stannade i Sundsvall hos släktingar, en av moffas bröder, och tog fikapaus. Det bästa med stor släkt (moffas 10 syskon): att man kan ta pit stops hos släktingar, bli bjuden på fika och hänga med på vad som händer i varandras liv haha. 
 
Så nu är jag äntligen hemma. Åker dock tillbaka för att skriva tentor i början av juni. Men hell: jag blir ju hemma i jämtland utöver det hela sommaren. Så är fruktansvärt lycklig nu. Kommer givetvis åka ned i sommar och hälsa på hufvudstadspolarna under sommaren, men då är det bara ledighet som gäller så det kommer bli awesome. 
 
Att det kan bli en så pass remarkabel skillnad av lycka i min kropp av att förflytta sig 60 mil upp i landet är nästan ofattbart. Men så är det väl antar jag? Once a jämte, always a jämte haha.
 

Moments in Stockholm.

(HD HD HD HD HD)


En försenad samling av roligheter i Stockholmet, filmat med Cecis fina kamera. HP-roadtrip, skridskoåkande i kungsan (fy farao vad dålig jag är haha) och pre-Gatsby party. Haha uppspeedade och sedan slow-motion på Cecis 'almost fall' bästa. Allra bästa Stockholmsbrudarna alltså. 

 

 

En tvetydig sanning.

 
Jag känner mig en aning på krigsstigen idag. Lite tråkigt att känna så kanske, men jag har inte varit arg över något på länge. Kan nog faktiskt inte minnas senast jag var arg över något relevant på riktigt (med undantag för exempelvis skolarbeten och dylikt) då jag för det mesta är en positiv människa med få saker att brusa upp för. Dock så sitter jag nu här.
 
Den största anledningen är väl i princip staden jag bor i. Eller snarare människorna jag stöter på här. Jag är en människa som försöker att aldrig döma personer innan jag har lärt känna dem. Men jag kan väl kort och gott säga that I've reached my limit. Jag har aldrig i hela mitt liv mött så pass dömande människor som jag har här i Stockholm. Därmed bör tilläggas att jag drar inte alla stockholmare över en kam, för jag har träffat oerhört fina människor här också som är några av de bästa personerna jag träffat hittills. Dock så är jag härmed så oerhört trött på detta ständiga komiska förlöjligande av mer än hälften av sveriges areal, och dess människor.
 
Jag kommer från Norrland. Jag är uppväxt i Jämtland. Jag har levt i princip hela mitt liv i Östersund. Jag vet både för- och nackdelarna med att bo på landsbygden och i mindre städer. Därmed när det dras skämt här nere i huvudstaden, på bekostnad av de norrländska delarna av sveriges befolkning, brukar jag ofta skratta med. För ofta stämmer söderfolkets iakttagande av oss norrlänningar. Jag menar, nyheterna i vår lokaltidning är ändå rätt skild från Stockholms. Hur ofta har man lösa älgar springandes på huvudgatan inne i stan? Det är ju Norrland om något. Däremot har jag på sistone börjat känna att jag har nått min gräns.
 
När detta oskyldiga skämtande går över till ren och sker förlöjligande av en typisk "norrländsk" människa. När detta beror helt och hållet på brist av kunskap och empati för andra människor. När ett samtal drivs av ett slags hån mot vissa människor så känner jag att då är det nog. Jag har stött på människor som inte ens vet hur Sverige ser ut ovanför Gävle. Visserligen kräver inte jag en obligatorisk kunskap om alla städer i Sveriges norra delar, för jag kan absolut inte pricka ut många städer i de södra delarna. Däremot när denna okunnighet drivs av en arrogans och överlägsenhet, med attityden att man är bättre än dessa människor. Då blir jag fullständigt galen. Oavsett vart man kommer ifrån, anser iallafall jag att man har ingen som helst rätt att se ner på en annan människa på grund av dennes ursprung, hudfärg eller dylikt. 
 
Därför är jag så himla arg och besviken. Hur kan man sitta och göra narr av en viss typ av människa. En typ som många målat upp själva i sina egna huvudet. Som att de samlat alla avvikande beteenden samt egenskaper de hört från medier eller diverse om de norra delarna av Sverige, och valt att applicera de på en och samma person. En 'norrländsk person'. Alla i de nio olika landskapen är inte denna människa. Denna stereotyp som är okej att förlöjliga. Visserligen vet jag, som kommer från Jämtland, att det finns vissa slags 'bondtölpar' som har vissa norrländska drag som är en aning komiska. Vi skämtar harmlöst ibland om dem, samt om oss själva, vi som kommer från Norrland. Men aldrig till en sådan grad att man fullkomligt nedgraderar människor. Det är just detta som jag rent utav chockartat blivit exploaterad för. Jag är väl medveten om att vi har vissa skämt om Stockholmare och deras överklasstil. Dock så har jag aldrig varit med om att, som skrivet, det har gått till en sådan hög nivå. Vilket är en skillnad i ödmjukhet hos vissa människor antar jag. Något som jag anser har en tendens att kunna blottas bland norrlänningar mer än söderbönor. Givetvis inte i alla fall, för det finns fina Stockholmare och hemska jämtlänningar. Men av min egen erfarenhet, så har norrlänningar ofta ett lugn och en slags säkerhet som utsöndras i ett aningen mer ödmjukt synsätt.
 
Således tänker jag härmed försöka släppa detta. Jag var bara tvungen att skriva denna milslånga uppsats (som är vad det känns som) och förmedla mina tankar. För är det något jag inte tål så är det förnäma människor som anser sig vara bättre än alla andra. Då menar jag inte att jantelagen bör gälla eller att i lilla landet lagom så ska ingen sticka ut. Tvärtemot, jag älskar när människor visar framfötterna och jobbar hårt för att ta sig fram i livet. Vare sig karriärsvis eller inom andra områden. Det är just denna egenskap med att tro sig vara så enormt mycket bättre än en annan människa som är helt ofattbart för mig. Vi har ofta olika saker att lära av varandra, och ingen är perfekt. 
 
Med detta avrundar jag detta och släpper en aning på ilskan. Jag kan inte kontrollera hur andra människor beter sig, jag kan endast lyssna och acceptera deras åsikter. Samt försvara mina egna. Däremot kommer jag alltid att skydda mitt Norrland, och fortsätta upptäcka de södra delarna av Sverige, samt stöta på nya fina södermänniskor som förmodligen inte förmedlar detta beteende. Nu skall jag återgå till att brusa upp över något skolarbete istället. Så jag kan återgå till glada, positiva J-fer igen. 
 
Tror ingen orkade läsa igenom allt detta, men det är helt okej. Det var mest för min egen skull och välbefinnande. På återseende och en gigantiskt PUSS till alla som troget kollar in trots att jag inte uppdaterat på vad som känns som hundra år.

Livet från Ockelbon 2.0: April.

Livet ur den arma mobilkameran at your service.
Hängt med gamla klassisar, (endast fina Katta fastnade på bild, då vi av slump klippte oss på samma ställe, samma tid, och så skulle vi fika allihopa senare, var ju perfa!)
Skärtorsdagsutgång med Vildan i finkappan, sedan roadtrip med moder jord dagen efter till lugnet. Bör tilläggas att hon hittade ju ett par snabba brillor i gamla Istappen. Stylish right?
Basically no words necessary, njutarna. Samt äntligen träffa moffas vovvar. SOM jag saknat deras dagliga gemensamma yl-sång.
 
Haha jag och Puskas är lagomt roade under Mekanik-föreläsning. (I'm Jeff by the way, one of my many nicknames. This one from ("My name is Jeeeefffff" haha). Haft fina soldagar då vi ätit lunch ute och jag barricaded hela bänken för en stund. Fina blommor överallt (VA? Finns det inte bara i kungsan?) och lite weird egobild på väg hem sådär.
 
Mah April month sådär då.
 

RSS 2.0

mcbn







mcbn