Livet från Ockelbon 2.0: November.

Dags för ännu en summering av månaden ur mobillinsen.
Dagen efter tentafirande......................no other words necessary........ eh min frilla beskriver väl tillståndet någorlunda. Lagom söndagsångest. Healing genom egen pizza (gjord seeeent på eftermiddagen bör tilläggas). Därefter var det tisdag igen och gänget körde efter mottot "på't igen ba". Duktiga pluggisar som vi är.
Haha hittade surprise egos på Ceci från exquisite angles, lite stol-rally i en av klassrummen, Ceci gjorde fin fiskbensfläta på mig och jag fick äntligen använda min nyköpta mössa. It's so fluffy i'm gonna dieeeee (!!!)
Blottade mina kostnärliga ådror i form av målning av mina klassisar. Tycker det var en stunning resemblance don't you think? Hehe, jag må ha adderat lite polisonger, mustacher, sargade ögon etc. som ej existerar i verkligheten. But that is art though. Helt fritt tolkat.
Nedre vänstra bilden: Ny profilbild till vår fb-grupp Bitchez and Hoez (ja, det kan vara så att jag ändrade gruppnamnet till det......)
Exploring parts of the university (där jag möjligtvis tryckte igenom min lilla hand och låste upp en dörr vars avsikt är att förbli låst, men jag må hypotetiskt sett ha fullständigt ignorerat den lilla biten och vi tog oss längst upp ändå...) Sedan tog jag en blixtvisit hem till Jämtlandet, där den nedre vänstra bilden beskriver en otåligt väntandes J-fer inför buss till flyg (vill bara hem så snabbt helt enkelt), sedan erövrade jag självfallet bilen, och då hamnar faktiskt moder jord i baksätet.
Touch av snö hemma, och avslutade första advent med oerhört god brunch på Clarion med Vilda. 
 
Ypperlig november. Nu är det december och snart jul. NU längtar jag faktiskt så jag dör.
 

Photobooth bro.

Haha mina senaste photobooth bilder beskriver höstterminen saligt värre. Tristess, varvat med lycka, återvändning till tentaångest och plötsligt glädjefulla förhoppningar om en nalkande hemfärd till Jämtland.
 
Ja. Ungefär så ser livet ut just nu. Imorgon blir det en blixtvisit hem över advent. Tack kära moder jord som saknar mig så pass mycket att hon erbjuder att betala ena biljetten hem, och big thanks to the Wright brothers som lyckades med det första fungerande flygplanet, så att jag därmed kan resa på en timme istället för fem-sex timmar med bil. Så jag förhoppningsvis kan ta mig norröver utan några större problem imorgon. Puss påre.

PrayForParis

Så oerhört fruktansvärt.
 
Vanligtvis brukar jag inte skriva om dessa händelser, då det bokstavligt talat redan strömmar av diverse kommentarer och givetvis sorg på alla sociala medier jag använder. Idag är det dock ett undantag.
 
Jag hör på nyheterna hur majoriteten utbrister aningen chockartat "Vilken värld vi vaknar upp till idag! Det är sannerligen inte en ljus en. Vad är det som händer med världen?" etc. Det är givetvis oerhört sant och det är en uppenbarelse som slår oss, främst svenskar, rakt i ansiktet som en käftsmäll. Då vi är så vana vid vår ständiga trygghet uppe i Norden att vi inte riktigt kan sätta oss in i en sådan situation. Vi har aldrig riktigt blivit utsatta för det på samma sätt. Visserligen ett terrordåd 2010 i centrala Stockholm, men turligen så blev det inga avlidna utöver gärningsmannen själv. Därefter tyvärr också skoldådet i Trollhättan. 
 
Det som gör mig aningen konfunderad är hur vi kan vara så chockade över att detta sker? Detta är vardag för vissa människor i andra delar av världen, men när det sker så nära oss, i Europa, i Frankrike, då blir hotet helt plötsligt så verkligt för oss. Jag menar inte detta på ett negativt sätt, då det helt enkelt är fallet. Vår vardag innehåller tacksamt nog inte en ständig oro för terrordåd eller hot så fort vi kliver ut på gatan, då Sverige än så länge inte är ett farligt land. Dock så har jag känt en successivt växande oro under de senaste åren att världen är under en ständig förändring. Tyvärr mot det sämre.
 
Det börjar närma sig hundra år sedan det andra världskriget avslutades, nämligen om mindre än trettio år. Det har alltså gått över sjuttio år sedan det senaste världskriget och jag tror tyvärr att människor börjar falla tillbaka i liknande mönster som resulterade i de två tidigare världskrigen. Det har gått för lång tid och vi glömmer bort anledningarna och vad vissa handlingar resulterar i. Dock så hoppas jag innerligt att vi kan bevisa att vi har växt som människor sedan dess, till ett mer accepterande och varmare samhälle. Just för att kunna bekämpa ondskan som sprider sig genom världen i form av terrorister. Jag hoppas att vi kan enas och stå emot dem. Bevisa att oavsett religion, hudfärg eller land så är vi alla människor. Människor som lever med värme i sina hjärtan och som tror på allas lika värde. 
 
Idag går alla tankar till Paris, samt offren och deras anhöriga. Det är helt ofattbart och jag kan knappt förstå vad de måste gå igenom. Samtidigt går tankarna till resterande delar av världen där liknande hemska handlingar är vardag och sker dagligen. Tillsammans, om vi enas, kan vi förhoppningsvis få stopp på det. 
 
"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."
- Edmund Burke

Ma school.

En typical schoolday at your service.
Morgon-egos när fransarna uppnått den klass som jag till mitt egna förtret kräver.
BakarN
Haha mixed emotion inför dagen bland gänget.
Boyzen.
 
A typical day with tha gang på universitetet. Blottar vårt hard work och studiefokus ytterst bra. Heh.........

Livet från Ockelbon 2.0: Oktober.

Yet another month. Mot kallare tider, mot mörkare tider och slutligen mot tenta-tider. Men lite skoj har man bevisligen haft ändå.
När strömmen går på föreläsningen och den avslutas på föreläsarens 13 tums laptop. Gotta love that when he is showing a diagram with hundreds of lines. Såg ju det solklart givetvis..... Sedan fick jag trevligt besök av Mårten och Kam. Middag, häng, tjejsnack och utgång. Kändes som vi gick tusen mil och upptäckte större delen av hufvudstaden denna kväll, men så mysigt med mina brudar.
Hah, snusarna från Norrland självfallet. Dagen efter hade jag och Mårten pluggmys och vi bakade morotsfrallor (vart riktigt gott!!).
Sedan tack vare Linda som jobbar på fik så har vi fika every monday vilket förgyller den dagen så fruktansvärt mycket. Själv har jag också varit en aning ambitiös och bakat, blåbärspaj (+ egen vaniljsås (!!!)), chokladbollar och havreflarn. Vilket dock inte förevigats via kameran men we can assure you guys att det blev riktigt smarrigt.
Sedan pågår det feta arbetet PRECIS nedanför mitt fönster på gångvägen. Nice... De verkar dock ha oerhört lite att göra då dessa grabbar sitter på avspärrningen med huvudena i sina telefoner i princip de få gånger jag kollat ut iallafall. Hoppas innerligt att de är klara snart så man får sova ut om man har lediga vardagar (hallelujah inget arbete på helgerna...)
Artsy views jag har stött på under min resa hem för tentaplugg. Lugnet före stormen på fina borggården, morgondimman påväg till tåget 06,30, solens arma strålar genom SJ's fönsterrutor, samt en ytterst fin moder jord i ett höstigt Östersund. Gotta love it.
Haha, känslan när man står i telefonkö till Telia på en fredagskväll och har plats 42, när man har sällskap som väntar ute på restaurang på att en själv ska komma. Det är kul det. Sedan har vi moder jord i det kortaste laget, når knappt upp för att ta kort på sin "look" för Kappahl (lol). 
Höstigt och mysigt hundigt värre.
Avslutade tentapluggsveckan hemma med Jill Johnsson spelning på gamla teatern, samt middag med moder jord. Sedan har vi ÄNTLIGEN skrivit tentorna för denna gång (bara att invänta resultat, får väl la se då) och så här firade mitt utterly exhausted crew idag: Mikaels masterlax och vin. Det ni.
Sista dagen på månaden firade vi att tentorna var skrivna och tentapuben var redo. Måttligt bakis idag då.
 
Men overall så har månaden varit oerhört trevlig med en taste from home och lite galej såklart. Nu säger jag bara HEJ november, snart är det jul.

RSS 2.0

mcbn







mcbn