Ma baby's birthday.

Helt sjukt. Dagen är kommen. Min söta lilleplutt fyller idag tonåring. Tretton hela år fyller lilltjejen på denna bild, samtidigt som jag sitter här aningen stum och fattar ingenting. Vart tog tiden vägen? Jag var nio år när Leona föddes och var hennes trogna barnvakt, storasyster, bästa vän, you name it. (Märks det att man var ensambarn eller? Haha, ÖVERLYCKLIG över bebis).
 
För att inte folk som inte känner mig helt ska bli konfunderade så nej, vi är inte syskon rent genetiskt. Men vi har bott grannar i princip hela livet, våra mödrar gick i samma klass och var vänner, så för mig har Leona alltid varit en syster. Trots att ett DNA-test skulle säga motsatsen. 
Sötaste bebisen med de finaste fransarna (avundsjukan var stor ja).
Det är så himla roligt, för Leona föddes ungefär samtidigt som jag upptäckte min passion för foto. Så hon är literally born to model. Jag lärde henne alla grimaser (standarden var apan, när man blåser upp kinderna och drar ut öronen, haha återkommer på x antal bilder) och när hon blev äldre så övergick det till den blygsamma lilla lutningen på huvudet och söta leendet. Haha så himla söt lillen. Vi lekte, busade, hade kuddkrig och självklart körde jag lite smink- och hårlek med na'.
Alltså sötnöten. 
Proof of modelpose up here haha.
Gottegrisen number one, vilket fortfarande sitter i (för oss båda bör tilläggas).
Detta porträtt hängde något år på min gymnasieskola i korridoren genom en foto-kurs jag tog. Så himla fin hon är! Jag kan verkligen inte säga det nog, jag var  banne mig inte så söt när jag var liten haha.
 
Ja. Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det.
 
Det är märkligt egentligen hur man kan känna en tillhörighet till en annan människa som man inte ens är släkt med. Men jag har ju varit en del av hela hennes liv. Hon har växt upp med mig samt jag med henne, trots nio års skillnad, och nu är lilltjejen längre än mig.

Nu när jag kollar tillbaka på detta så inser jag hur oerhört glad jag är för att jag har dokumenterat hela hennes uppväxt så pass mycket som jag gjort. Var fruktansvärt svårt att sålla bilderna till detta inlägg (därav en enorm Leona-bomb), och jag blev så glad när jag kollade igenom dem. För alla minnen kommer tillbaka. Alla lekar, nattningar, barnvaktning, sagor, kramar och skratt.
 
Som jag alltid sagt, och gjort, så har jag lärt dig och skall fortsätta lära dig allt jag kan vännen. 

Stora gratulationer på din födelsedag gumman. Jag älskar dig, och önskar jag kunde vara hemma på din födelsedag. Men vi ses snart igen. Du är världens finaste och förtjänar allt du vill här i världen. 

Hometown.

Tentplugg upp 06,30 medan resten av det sköna hushållet sussar sött. Det är kul det. Jätte kul. Verkligen.
 
Men alltså seriöst???? Älskar hösten och dess färger.
 
Tentaveckan hemma har varit super. Höstig, mysig, kramig och välbehövlig. Dock mycket plugg men det var jag ju förberedd på. 
 
Som ovan kan det minsann se ut när vi åker till mitt kära Grimnäset över en helg och njuter av de vackra höstfärgerna (trots massa plugg). Hundvaktning till moffas vovvar. Samt avslutning med scones dagen jag flög tillbaka hit. 
 
Äh snart är det jullov igen, då får ma åke heim igen. För då är det juuuuuul. Längtar faktiskt så jag nästan dör. Men bara nästan.

Livet från Ockelbon 2.0: September.

Äntligen! Ännu en recap av månaden som gått ur mobilens arma kamera.
Vi har haft mottagning för de internationella masterstudenterna (oerhört roligt att prata engelska igen,) samt min och Cecis station med "Pass the orange" var så fruktansvärt rolig att hålla i. Vi var även på Skansen med dem (which was my first time, loved it) och avslutade med trevlig middag med några av de fina klassisarna.
Sedan har jag kommit igång på riktigt med mina löpturer då jag har bästa området att springa i: nämligen slottsområde. Fint ska det vara. Sedan vaknar jag upp till rogivande skogen varje morgon, samt lite föreläsningsuttråkan när Linda häftar nageln haha.
BÄSTA: wienerbröd från Lindas jobb, är seriously to die for på en måndag. Lite egos på väg till ICA när man äntligen nått den 25:e och inte längre behöver leva på lunchföreläsnings-gratis-mat eller nudlar. 
Upptäcker nya områden på campus, och mitt (nu) fyllda kylskåp samt skafferi. (Dock är jag oerhört aware that detta är egentligen inte ens 'mycket', men för mig och med hänsyn till hur det var innan så är detta MYCKET. Haha  studentlivet (L) )
 
Haft sådär otvättat hår så det fortfarande håller sig uppe även när snodden går sönder (fresh). Blivit bjudna på varmkorv och festis i samband med betonggjutning på skolan, samt betonglabbat.
 
There you have it, the month of September.

RSS 2.0

mcbn







mcbn