Badrumsfoton.

Bathroom pics. When u bored u know.

Hometown girl.

Alla platser jag definierar som hem, turligt nog inom ett och samma län.
 
Home. Då var vi här igen. The hometown girl är tillbaka i hufvudstaden efter några veckors jullov hemma i Jämtlandet. Som alltid känns det direkt vid ankomst en aning trist att vara tillbaka i storstaden, då den pulserande stadsmentaliteten genast slår emot en som en käftsmäll. Stressade människor på väg dit, hetsiga människor på väg förbi. Ja, den där stockholmsmentaliteten. Som givetvis inte infaller hela tiden på dygnet, men jag lyckas på något finurligt vis nästan alltid tajma ankomsterna med dessa stunder. 
 
Jag har kommit till insikt att jag är inte som många andra "småstadstjejer". Under gymnasiet ville majoriteten fly undan från denna gudsförgätna staden där det fanns absolut INGENTING att göra och ta sig till storstäderna. Det har dock aldrig varit min mentalitet. Jag kan givetvis förstå dem till en viss del, men för mig har min lilla stad alltid varit en trygghet och ett centrum för människor som lunkar på stan utan någon större stress (inte ens särskilt mycket vid juletider). Min by är underbar för människor hälsar utan att egentligen känna varandra och är oftast hjälpsamma. Jag är oerhört tacksam att jag gått större delen av grundskolan där med bra lärare och bästa vänner som man fortfarande har kvar idag (Järngänget babies). Jag bor en timme från fjällen och friheten. Så enkelt att ta sig ut på en vandring för att rensa tankarna eller bara fylla lungorna med ren (ja trots alla utsläpp känns den renare på något vis) och frisk luft. Kunna spontant bestämma sig att åka utför en dag och vara uppe på en och en halv timme. Skogen som belägrar en stor del av Jämtland.
 
Allt detta är oerhört väsentliga delar i mitt liv. Värme, leenden, natur, frihet, skog. Det går helt enkelt inte att hitta på samma sätt nere i södra delarna av Sverige, inte för mig. Givetvis har de som är födda söderut möjligtvis en annan syn på vad de mår bra av. Gotland och Skåne exempelvis har sin egna charm, trots brist på fjäll. Om jag skulle ta med mig mina stockholmare upp till mig, så tror jag tyvärr inte att de skulle känna samma fascination som jag gör för min stad och min by, möjlligtvis fjällen för det njuter många av. Men det är klart att det är så, för dessa ställen är ju bara vart jag personligen känner mig hemma. Just för mig, så vet jag att jag mår bra av just natur, fjäll och småstäder. Utan större stress och där man får vara så "lantis" man vill.
 
Jag förstår att det är nog för att jag föddes just här, i de norra delarna av Sverige, som jag känner denna craving av att man måste ha naturen nära och lugnare tempo på gatorna. Just för att det är det jag är van vid. Det är så jag har växt upp. Om jag hade bott i Stockholm hela mitt liv kanske jag inte hade haft dessa saker för att känna mig hemma. Sedan påstår jag inte att Stockholm är värdelöst, absolut inte! För jag har trivts jätte bra dessa snart 4 år och träffat oerhört fina människor samt växt enormt som människa. Jag skulle inte byta ut denna erfarenhet mot något. 
 
Men samtidigt är det väl något som måste vara fel när det känns som att man lämnar en del av sig själv hemma i Jämtland varendaste jäkla gång jag beger mig tillbaka till hufvudstaden? Att jag känner en minimal ångest över att åka tillbaka varje gång. Jag vet att detta är för att majoriteten av alla saker jag uppskattar i livet finns just här hemma, men framförallt för att min familj och släkt finns här. Det beror oerhört mycket på hur jag är som person, då jag är så fruktansvärt obotligt familjekär och omtänksam mot mina nära så jag tror det påverkar mig mer än vad jag förstått tidigare (självdiagnos: förmodigen på grund av att jag varit ensambarn). Jag och moder jord har aldrig varit ifrån varandra längre än 8 veckor. Hur sjukt är inte det? Jag träffar alltid moffa flertalet gånger när jag är hemma så jag har aldrig  varit ifrån honom längre än 8 veckor heller (iallafall sedan vi bodde tre år i Norrbotten, men då var man liten så..). Samma sak med momma. De är ju mina stöttepelare i livet, med sina respektive givetvis, och jag har verkligen insett att jag vet inte om jag klarar av att bo och jobba 60 mil ifrån dem resten av livet och bara ses 3-4 gånger per år. Det låter möjligtvis svagt och ledsamt att jag ska styra mitt liv efter vart min familj är, men de är en stor bidragande faktor till varför hem är hem såklart. 
 
Därmed, trots att jag gillar Stockholm så är jag verkligen verkligen ingen storstadstjej. Jag är en småstadstjej to the bone och tror faktiskt inte att jag kommer att känna annorlunda om ytterligare några år. Det är helt enkelt inte min grej med stora städer, trots att jag förstår förtjusningen. Jag vill ha min familj, släkt, natur, fjäll och lugna norrlandsmentalitet som jag älskar så. Men det är ett och ett halvt år kvar (om jag inte blir kvar på grund av jobb) i hufvudstaden så jag ska njuta av den tiden. Dock vet jag att när jag väl flyttar hem igen, för sista gången, så kommer jag känna mig mer hel och nöjd än på länge. Men tills den dagen, så får jag för denna kväll fira in de skrivna tentorna för denna gång med fina Stockholmsklassisar. Så en fet skål på det och så drar vi ned lite grann på stressen va och går extra långsamt i tunnelbanan ikväll? Agreed? Tack babes.

Generationsfika.

Three generations på fika.

Mobilperspektiver för året 16.

Ja detta år har även fångats genom Ockelbo's ytterst lågkvalitativa och hackiga kameralins. Beklagar kvaliteten på vissa klipp, men de är filmade med snapchat och min gamla iphone4G som inte blivit uppdaterad sedan god knows when har tydligen inte tillräckligt bra format för snap. Sedan min halvskakiga hand som filmar är ju dessvärre ej särskilt fördelaktig för kvaliteten. Whoopsie. 


Iallafall, det har varit fyllt med äventyr med järngänget, stockholmspolare, jag har per usual levt knut-livet majoriteten av tiden eftersom jag uppenbarligen inte orkar med håret, det har varit häng med gymnasie-crew i uppsala, jag fick äntligen mina 5 seconds of fame i Idol där jag blev intervjuad (LIFE GOAL ACHIEVED lol), Vildas b-day, mors Rhodos-firande, hilarious momma-moments, skärgårdshäng med klassisar, jag har uppenbarligen fått nojja på att väcka folk on camera (lol?), släkthäng med söta tremänningar, och allmänt awesome moments.

 

It's been a great year amigos. Let's make this one even greater yeaaaaaah. 

 

Livet från Ockelbon (iPhone) 2.0: December.

Sista månaden av året 2016. Crazy vad snabbt allt gått, men det är ju bästa vintermånaden: julmånaden y'all.
Månaden inleddes med lussebak med klassisar (as seen previously i diverse format). // Även från detta lussebak jag fick sjukdomen from hell: influensan. Låg däckad i en vecka av feber, och skulle ta mig hem till Östersundet på tisdagen. Som jag sagt till alla, endast iprenen höll mig vid liv när jag släpade tunga väskor med feber till Bromma flygplats. Sen hade jag iallafall kära mor som tog hand om mig väl hemma.But still, länge sedan man var så fruktansvärt sjuk, och JA jag har tyckt jätte synd om mig själv under hela denna tid lol.
Eh ja, sista föreläsningen var ju tydligen mäkta inspirerande lol. // Häng med fina Leona med burgers of course. // Christmas eve!!!! Med bästa moder jord som faktiskt var ledig denna jul hör och häpna. // Såklart en jul-ego på det.
Efter julmorgon hos moffa bar det iväg till momma och Vicke där det var mycket (läs: enorma mängder) mat och vinterpromenader. Så skönt att bara ta det lugnt, och sedan finmiddag i salen på juldagen som var så trevligt så.
 

Året 16.

Ännu ett år, ännu fler bilder. Eller? Njae fotograferandet dalar sakta av under vintermånaderna, vilket därmed syns under min resumé. Men whatever, det är nice ändå. Här kommer året 2016 för Jempan då.
Första månaden på året inleddes med helg i Bydalen med bästa brudarna där vi hade egen lägenhet och backen helt för oss själva. (Givet att temperaturen var -24 grader, men så himla fint, sol OCH regnbåge uppe i backen. Sjukt). Myshängde med Elin innan hon begav sig tillbaka till Schweiz, och sedan var man back i hufvudstaden för plugg och vikarie-jobb på skolan.

Februari fylldes av ett efterlängtat besök hos Johanna i Uppsalis i finväder. Samt en av mina många ypperliga pendeldejter med Kam. Därefter var det mestadels företagsmässan och alla aktiviteter inför den. Nice med andra ord.
 
Mor hälsade på mig i början av mars och vi såg Mall of Scandinavia för första gången. We both loved it obviously. Denna månad var även månaden då jag upptäckte faceswaps, alltså den på mig och Simpan är gold. Väl hemma över tentaplugg åkte jag med moffa och mor till Storhogna för att kika på moffas verk, samt visit till momma och Vicke. Slutligen obligatoriskt häng med bästa järngänget när turligt nog alla lyckades vara hemma samtidigt. Cruisade med bilen och geocache:ade. (Även en mindre lyckad utgång, där vi hamnade i min soffa slutligen, ätandes godis och sjöng falska stämmor. Lovely)
 
Valborg i Uppsalis obviously. Jag gick även på Hammarby-ÖFK i tele2-arena och hamnade såklart i fel läktare. Typical. Men oavgjort blev det minsann och ÖFK blev hyllade i öppningsmatchen minsann. Utöver detta så jobbade jag på med mina kidz i skolan, jobbade även på med kandidatexamensarbetet och det var overall en relativt tråkig månad, minus Uppsala då givetvis, och kidzen såklart, för de är ju bäst.

Månaden då jag överraskade mor och åkte hem på hennes 50-års dag. ALLTSÅ VA, donnan ser inte ut att vara en dag över 40. Love her. Slog även två flugor i en smäll och kunde fira Vilda på hennes b-day dagen efter. Perfekt timing och underbart med mexikanskt tema. Mot slutet av maj var jag hem en snabbis för tenta-plugg då morsdags-firande även skedde. 
 
Firade att tentorna var avklarade och käkade på Lindas nya balkong med fina klassisarna. Mors 50-års resa back to Rhodos, my hoods, var underbart med fina familjen och släkten. Sedan en midsommar med 23 plusgrader har ju aldrig hänt under min livstid så det var man minst sagt tacksam för, i kontrast till de tidigare midsomrarna då det var kallare än på nyårsafton (lol). Därefter, var det jobb med massa ritningar och givetvis sista hänget med hela järngänget innan vi alla splittrades. Utgång = crazy toabilder --> deep-talk/skratt på antingen ett toagolv eller i detta fall köksgolv omringandes en burk vingummin --> hemmagjord frukost dagen efter i solen. WHat more could you ask for? Bästaste.

 
Månaden inleddes med en snabbvisit tillbaka till hufvudstaden, dock skärgården i detta fall på Lindas landställe med fina klassisar och fint väder. Var hem till släktgården för att baka tunnbröd och mysa med min söta lill-tremänning. Hann även med en sommarfest hemma hos Vicke som var alldeles ypperlig. I övrigt har det bara varit fyllt med träffar med fina vänner, mat, skratt, jobb och sol samt min birthday. Bästa månaden därmed alltså.

Sista månaden innan skolan började igen. Har bland annat varit uppe i fjällen bland renarna och förberett mig för återkomst till stadslivet genom att andas in en rejäl dos med frisk luft. Varit med på hundsläpp inför jakten, älskar skogen alltså. Hälsat på hos mommas släktgård för första gången (som ligger bara någon mil bort från moffas där jag varit flertal gånger, weird att det inte blivit av tidigare haha). Sedan hjälpte mor mig tillbaka till hufvudstaden på bästa sätt, bästa moder jord.
 
Skolan började i helfart och livet halkade väl efter lite. Men jag hann med en visit till Uppsala för vännerna samt utgång, samt födelsedagskalas med släkten och mina sötaste små tremänningar. Look at them eyes, seriously. 

 Kanelbullens dag firade minsann jag och Lindis i full bravur. Sedan har det varit besök från Uppsala, utgång, biljardspel och sedan viktigast, såklart, hemgång för tentaplugg då man fick njuta av Jämtlandsluften. Priceless.
Hm, tyvärr per usual, november utan en endaste systemkamera bild. Oh well, var en busy månad med jobb  och plugg. Men lite hanns ju med iallafall. Betonglabb, brunch och egos givetvis.
Daaaamn december, sista månaden på året. Var mestadels fyllt av cravings av lussebullar (därav julbak med fina klassisar) och hemfärd till Jämtländeeeet. Där jag till den stora majoriteten kramat mor min, träffat familj och vänner samt myst med alla näraste. En riktig nära och kära månad, som det bör vara under juletider. Riktigt välbehövligt slut på året 2016 med mina finaste.
 
Året 2016 är alltså slut,  det är härmed den första dagen på 2017. Det nya året kommer att inledas med tentaplugg (per usual) men inte skall alla timmar på dygnet ägnas till det inte! Nej nej.
 
Enligt tradition har jag inte riktigt några fastställda nyårslöften. Det enda jag känner för detta nya år är att försöka vara mer av en ja-sägare (har sagt detta förut men det tåls att lovas igen hehe). Det nya året kommer att bland annat innehålla en utbytestermin i Milano, uppsala/stockholmsutgång med gymnasiebruds, förhoppningsvis en göteborgstripp till Elin, påbörja sista året av utbildningen till höst och massa fler saker. Drömmen är ju att hälsa på Vilda och Flipp i Aussieland, men blir svårt att tajma med Elins semesterfria jobb och mitt plugg, så kanske måste postpone tills början av 2018. Men whatever, så länge det blir av! Därmed har jag stora (men ändå inte allt för stora, u know not to be disappointed) förhoppningar om det kommande året. Det blir helt enkelt vad man gör det till. 
 
Man måste helt enkelt försöka hålla sig positiv igenom allt, behandla andra med vänlighet och omtanke samt fortsätta drömma stort. Avslutar på ett möjligtvis klyschigt sätt, men därmed med mitt favorit quote som är oh yet so true. Det får beskriva mitt mindset för det nya året:
 
 Be brave, and be kind.  
 

RSS 2.0

mcbn







mcbn