Italien-resan med grabbarna.

Ja man har ju som skrivet varit på en liten mini-vacay då grabbarna kom ned i 10 dagar där vi delvis bodde i Jacobs familjs lägenhet, samt upplevde Milano. Med andra ord var det så fruktansvärt roligt och är så tacksam samt glad att vi faktiskt kom iväg. (Vi har pratat om detta sedan början av KTH men det har aldrig blivit av förrän nu, när jag också conveniently enough pluggar i Italien. Så det passade ju perfekt) Härmed erhålles en hel drös med bilder. Beklagar det stora antalet men i ärlighetens namn gick det inte att sålla mer. So enjoy us, and enjoy Italy.
Jacobs lägga låg längs kusten till väster om Genova, mot franska gränsen. Så himla mysig med massor av kurviga småvägar. Där man slängs lite hit och dit om man råkar befinna sig i baksätet i en av våra hyrbilar (hint: that was me. Lade mig ned i horisontalläge för att slippa parera haha)
FIngrabbarna.
Morgonprommis från byn längs oliv-odlingarna.
Imperia, kuststad.
I princip det bästa på hela resan. Det fanns en vattenkälla, med vattenfall som var super mysigt, samt undangömt där vi badade och filmade med go-pron givetvis.
Sjukt fina vyer över närmaste byarna och havet.
Blev playa-häng en eftermiddag iallafall. Så premiärdoppet är gjort för i år. I medelhavet iallafall.
Sista dagen innan jag åkte tillbaka till Milano åkte vi äntligen till Portofino. Long lost dream för min del. Var SÅ fruktansvärt fint där. Kolla bara så mysig kustby.
Lyckades få till en gruppbild, tur att gubben jag frågade faktiskt tog 3 bilder. För detta var den enda av de tre som inte var suddig. Hallelujah på den. Synd att man inte riktigt var beredd på slutet då och mest klagade skeptisk på att gubben förmodligen tyvärr inte tog så jätte bra bilder. Befogad kritik uppenbarligen haha.
Avslutningsvis spenderades helgen i Milano då de kom och hälsa på i min tillfälliga storstad. Hängde bland annat, per usual, i Parco sempione. Käkade massor också givetvis, men fångades tyvärr inte på systemkamerabild. Men nice var det.
 
Ja. Så var det över då. Är så tacksam att det blev av och att iallafall 5 av gänget hade möjlighet att komma hem (vi är typ 11 tot inklusive mig). Var ett välbehövligt avbrott från plugget för min del, och alltid så himla roligt att hänga med min Stockholmspeeps. Har saknat dem juuuu.
 
Nu när man varit borta i snart 4 månader inser man hur mycket man faktiskt saknar sina människor där hemma. De har ju varit ens vardag de senaste snart 4 åren. Men i juli ses vi minsann igen, och då ska jag krama om resterande delar av gänget som tyvärr inte hade möjlighet att hänga med under denna vecka. 
 
Får, som alltid, en liten släng av hemlängtan så fort något av mina besök åkt hem och lämnat mig kvar här. Men nu är det faktiskt bara 1 månad kvar, och sedan är jag hemma i Svezia igen. Då lär jag säkerligen längta tillbaka till Italien och Milanos varma klimat samt de fina människorna här. Men jag vet ju som alltid, att borta är bra men hemma är bäst. Plus, nu har jag mitt allra sista besök här: Bästa barndomsvännen Johanna. Så hinner inte riktigt få så mycket mer hemlängtan för efter det är det rå-tentaplugg resterande månad. Usch. Can't wait eller vad säger man?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namnet ditt:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (det syns bara för mig)

Skriv din bloggadress så jag kan svara:

Skriv din åsikt. :)

Trackback

mcbn






mcbn




mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn



Blogg listad på Bloggtoppen.se