Årets julafton.

Årets afton av jul. (Ses i HD dååå) Åkte till moffa per usual under morgontimmarna i den nyfallna snön, UNDERBART, och klädde hans gran (där vi hittade en död mus-unge i ena tomtelådan där mössen tyvärr förstört tomtarna), samt dopp i grytan till lunch där. Därefter en snabb påhälsning och önskande god jul hos familjen Andersson då Elin var hemma bara över julafton. Slutligen begav mor och mig mot momma och Vicke för resterande delen av julafton.

 

Oerhört mysig jul med andra ord. 

 

Birthday girl.

 
Några få pics från min födelsedag förra veckan med mor, momma, moffa och Lena, samt far på slutet. Bjöd på sol as usual (älskar att fylla år i juli, solsäkraste månaden) och moder jords 22:a hembakade jordgubbstårta. Tradition och min favorittårta? Hell yeah. Heh, jag bjuder på de sista bilderna (lovely face though). 

När sommaren äntligen anlände till de Jämtländska skogarna.

Powerwalk genom min fina stad med moder jord i finvädret. (Samt an addition of twenty something thousand jumping pics hehe)
Oerhört nödvändig påfyllning av vinlagret. Japp efter nyttig powerwalk.
Fika på ny-öppnat fik med fina vänner.
Grillkväll hos moffa, med Krutows soldyrkande nuna.
 
A typical jämtlandsdag helt enkelt. Love it.

Clear eyes, full hearts, can't lose.

 
 
  
 
 
 
 
 

Åter igen har jag fastnat i en ny serie. Om det inte är fantasyvärlden, som Harry, Sagan om ringen, Game of thrones, eller mina klassiska favoriter. Så är det minsann verklighetsbaserade filmer/tv-serier. 
 
Friday Night Lights är nog den bästa serien jag sett. Just för att den är så rå. Hela serien är endast filmad med handkameror på riktiga platser, hus, fotbollsarenor, skådisarna hade enormt fria tyglar med improvisation för att det skulle bli så äkta som möjligt och allt utspelar sig i USA. Som alla vet är jag en sucker för alla high school filmer, tv-serier etc. för jag vill verkligen dit.
 
Men denna serie är så äkta, den är så naturlig, så många karaktärer man kan relatera till, då det verkligen speglar vardagliga livet, mestadels under tonåren men även under vuxenlivet. Sen är jag såklart helt förälskad i Matt Saracen. Älskar hela storyn mellan honom och Julie, favvoparet liksom. Plus Coach Taylor, man måste bara älska honom. Sedan så är jag en sådan sucker för alla "fighter"-filmer. Speciellt gällande american football, som Remember the titans till exempel. Så summa summarum så älskar jag denna serie, om det nu inte framgått haha.
 
Ja jag är så såld, har kollat klart på alla säsonger under loppet av 4 dagar vilket är craaazy. Men det är så himla himla bra. Jag har gråtit, skrattat, spänt mig som en galning under fotbollsmatcherna av spänning och bara helt enkelt njutit av denna fina serie. Vilket gör det så ledsamt att den tyvärr slutade 2011. Men den är fortfarande den bästa serien jag sett. Eller iallafall delad etta.
 

Fuck Racism

 
Gigantiskt tips från mig till er. In och köp detta fina, samt enkla, armband hos Sara
 
Fick det igår och jag fullständigt älskar det, plus att det är ju också för en god sak. Alla vinster går till organisationer som kämpar mot rasismen. Så nöjd tjej här.

HONY

 
 
Source: Humans of New york 
 
Är helt fast i HONY, Humans of New York. En fotograf i New York som går ut på gatorna, fotograferar alla olika människor och får med sig små citat från varje individ. Ett gigantiskt tack till Ceci som introducerade mig för detta. Varför i hela friden har jag inte hört talas om det förut?
 
Det är så märkligt egentligen. Vi sitter bredvid complete strangers på bussen, tunnelbanan, tåget och flygplanet. Vi går förbi gigantiska mängder av människor varje dag som vi inte har någon aning om vad de nyss upplevt. Om de precis gjort slut med sin största kärlek, om de fått den där efterlängtade befordran som de kämpat efter i åratal, om deras högsta dröm precis gått i uppfyllelse, om en familjemedlem avlidit och de i nutiden lever i totalt misär, eller om något så minimalt som att inget speciellt faktiskt hänt just denna dag. Men alla bär på så många livshistorier, och vi har ingen aning om vissa magnifika händelser som passerar oss varje dag.
 
Självfallet kan man inte fråga varje människa man träffar varje dag om deras livshistoria. Det skulle man tyvärr aldrig ha tid eller mod till att göra. Dock så vore det ytterst trevligt om man hade all tid i världen för sådant, inte sant? Men jag blir så fascinerad av detta faktum, att det är så mycket vi inte vet om varandra. Mycket vi egentligen går miste om. För vi är ju alla främlingar i början.
 
Ja gå in på sidan iallafall, det är extremt häftigt och jag älskar det. Är ju som helst kär i New York sedan innan och detta får mig bara att vilja packa väskorna, flytta över atlanten och hamna på en av dessa bilder med makalösa historier eller ett enkelt livscitat från en äldre och mer vis Jennifer.
 
Alright, nog med söndags-tankar. Nu blir det att återgå till las matemáticas och söndagsplugget. Puss på er.
 
 
 

Hunkalicious friday

Here you go. A little extra treat seeing as it is friday.
 

Åh älskar att man får se majoriteten av dessa fina män på filmduken eller i de tv-serier jag slaviskt följer. Främsta anledningen att man kollar or what?
 
Jaja nog dreglat. Nu är det fredag och det betyder fest. (Blandat med en mix av ångestladdad plugg, men det skjuter vi längst bak i minnet för tillfället.)

You, Me & Charlie.

 

Det finns en speciell hemsida som jag alltid besöker, i princip varje dag. Det är You, Me & Charlie som är skapad av självaste Dianna Agron. Det är en helt underbar sida, som startade med hennes egna blogg där hon delade bilder, musik och allmänna kreativa ting. Men hon ville ge alla chansen att dela med sig av kreativiteten som flödar överallt i världen. Så det är vad denna sida innehåller. ALLT. Musiktips, fantastiska life quotes, makalösa fotografer och tusentals fler saker. 
 
Jag älskar verkligen detta. Älskar alla quotes, alla bilder, allt. Om jag var tvungen att välja en känd person som förebild så är det utan tvekan Dianna Agron. Hon är så himla fin och verkar ha en sådan hjärna fylld med en sådan fördelaktig blandning av intelligens, kreativitet och omtanke. Precis så som jag själv vill bli beskriven. Ja, jag älskar helt enkelt denna sida om ni inte förstått det. Så gå bara in på den nu, okej?
 
"Oh, isn't this always fun?? Ha! Well, let's see. I am a SF-bred girl who would live my entire life down the rabbit hole in a world of nonsense, but due to the low probability of me ever finding that damn hole, I use my vivid imagination every day and refuse to ever truly grow up. Not all the way! That wouldn't be fun! Why not embrace a life like Peter? I love what I do, I love to see a smile turn a smile turn a smile. Life is too short, too melancholy for some. I'd like to try to diffuse that as much as I can. I am only one, but together we are so much more. Hope you have fun here on YM&C. I've been having a grand time thus far!" - Dianna Agron

Fina onsdagsord.

 
Så himla fint, och så himla sorgligt på sätt och vis.
 

Bläddar bland lokaltidningen och fastnar totalt för övrigt-sektionen i annonserna. Som är smått undangömda bland alla smöriga "man 40+ söker en vacker kvinna att dela långa solnedgångspromenader och varma nätter med".
 
Så hittade jag guldkornen. Jag ser framför mig äldre människor som med en gnutta hopp skriver dessa annonser i tron om att respektive person ska se detta och kontakta dem. Jag hoppas innerligt och med hela mitt hjärta att de faktiskt får svar från sina efterlängtade halvor. Att de inte får skicka om denna annons om och om igen tills de förlorar detta hopp att få återse dem. 
 
"Hello you man from Scotland, in the bus stop every morning, smoking a cigarette in Sundbyberg. Please, give me a call. I'm sitting in the bus stop every morning too."
 
Jag dör. Jag väljer att vara positiv och hoppas att åtminstone en av dessa förväntansfulla människor får höra rösten till den de verkligen vill träffa. Men det fina är att de flesta uppmärksammar helt okända människor, som de endast utbytt några blickar med i tunnelbanan eller på ett kafé. Man tar in så fruktansvärt många intryck och ser så många nya människor varje dag. Så att fastna för just en person, och därefter förhoppningsvis se den personen igen. Det om något är kärlekshistoriematerial.
 
Dessa tankar får igång min hjärna i tusentals varv. Tänk om man ler åt denna totala främling som ser helt miserabel ut. Tänk om det leendet faktiskt gjorde att den människan kände sig sedd för första gången den dagen. Tänk om den bekfräftelsen hindrar denna främling från att göra något ytterst dumdristigt och tragiskt senare den dagen. Jag vill verkligen vara en sådan människa. En människa som gör skillnad, trots att det är små prestationer, trots att man kanske aldrig får reda på vad ens handlingar faktiskt resulterar i och att man ej får det själviska främjandet att man har gjort något gott idag, för att lindra ens egna samvete..
 

My darling Harry.

 
 
Det är helt ofattbart hur en bokserie kan påverka ens eget liv så mycket. Hur en bokserie kan påverka en hel generation med barn/ungdomar och t o m vissa vuxna. 
 
När jag känner mig nere eller ledsen så slänger jag alltid på en Harry Potter film och blir genast bättre. Alla quotes från böckerna sitter som fastetsade i min hjärna och jag önskar hjärtligt att jag hade Dumbledore som rektor och möjligen personlig mentor under skoltiden. Jag önskar att jag gick på Hogwarts och fick uppleva alla saker som finns i Harrys värld. Jag vill ha ett valv på Gringotts trollkarlsbank, gå i Diagon Alley (vilket jag delvis fått, där de spelat in delar av den i York), köpa en Åskbolt och spöa Slytherin i Quidditch ( ja jag ser mig själv givetvis som en Gryffindor). Vara med i Triwizard Cup och sätta livet på spel men till slut vinna som kämpe för Hogwarts.

Ja ungefär något i den stilen. Alla som känner mig vet att jag är helt galen i Harry. Jag tror, varför Harry har fascinerat en hel generation med barn, är för att denna värld önskar så många fanns på riktigt. Men under alla dessa äventyr i J.K Rowlings böcker så ligger det en undermedveten moral och uppmaningar. Som kommer till liv ofta genom Dumbledore och hans kloka ord.
 
Så ja jag är galen och en fruktansvärd Potterhead. Men jag är faktiskt stolt över det. För jag tror vi alla behöver en drömvärld, en egen värld, där man kan dra sig undan till och drömma sig bort när det blir en aning tufft i våran mugglarvärld. (hehe)
 
Med tanke på att jag gråter (även den 27:e gången) jag ser J.K Rowlings tacktal på den sista filmpremiären så bevisar det nog faktiskt hur mycket Harry-eran betyder för mig. Det får mig att tänka på vissa saker i vår värld och mitt eget liv på ett annat sätt antar jag. (Ååååh, vill gråta igen för att det är över. Men det är ju aldrig helt över.)
 
"No story lives unless someone wants to listen.
The stories we love best do live in us forever,
So whether you come back by page or the big screen 
Hogwarts will always be there to welcome you home."
 
 

LOTR obsessed once again.

 
 
 
 
Råkade visst googla lite på Lord of the rings gif och hittar underbaringar som alltid. Har nyss kollat klart på alla tre filmerna med mor och är lika fast som alltid. Har suttit och googlat runt hur det slutade för alla karaktärer efter allting. Då jag alltid känner en fruktansvärd tomhet efter filmer som dessa. Same goes for Harry Potter, Pirates of the carribean etc. Jag kan iallafall säga att jag är ytterst nöjd med hur allt slutade. Best.Movies.Ever.
 

Les Mis


 



 



 
 
 
 
Är helt fruktansvärt oemotståndligt totalt såld på Les Miserables. Jag såg den för 3 veckor sedan, men har inte kommit mig för att skriva om det förrän nu. Jag grät, skrattade och hade rysningar igenom hela filmen. Helt sjukt att en film kan påverka en så pass mycket.
 
Jag kommer givetvis köpa filmen och soundtracket, sitter på spotify och lyssnar konstant på låtarna. Därefter har jag självfallet, obsessed som jag blir ibland av vissa saker, köpt boken. Så nu blir det att läsa. (Så fort jag är klar med Game of thrones böckerna, är på 4:an nu, jeez) Sen vill jag så gärna åka till london och se musikalen på Queens Theatre. Har fått med mig moder jord då hon också är helt såld, så jag tänker minsann boka en weekend där för shopping och lite musikal. Skulle vara så himla roligt.
 
Ville bara dela med mig av denna fantastiska film och även bok ( då böckerna brukar vara bättre än filmerna/musikalerna). Så folket, an exceedingly splendid word of advice; SE DEN!

Glasögonormens skattegömma.

Åh så jobbigt det är när man köper böcker som det verkligen kliar i fingrarna för att få öppna. Få höra det ytterst lilla knakande ljudet när man öppnar den för första gången och känna lukten av pappret. (Ja, jag är galen.)
 
Mitt tillfälliga, eller stundtals konstanta, dilemma är när jag har köpt för många böcker samtidigt. Jag håller på med Game of thrones böckerna (är på slutet av andra boken), har börjat på en underbar medeltidsroman och läser en fruktansvärt lång men ändå fantastisk klassiker. Jag vill läsa de allihopa samtidigt men det går ju inte. Jag försöker läsa ut en i taget, men mina dumma fingrar ska ju jämt kladda på de andra böckerna, så jag kan ju inte låta bli att läsa dem. 
 
Ständiga i-landsproblem inte sant?

Lyckliga favoriter.

 
 
Alltså jag har fått dille på äldre filmer. Speciellt Grease och The Sound of Music. Dör. Alltså John Travolta och Olivia Newton John kan ju ha varit det snyggaste paret igenom tiderna, på riktigt. Tänk vad fina barn de hade fått.
 
Men iallafall dessa filmer kan göra mig glad när som helst. Helt underbara. Ville bara dela med mig av detta då de är de bästa musikalerna igenom tiderna. Punkt slut.
 

I can hear the sound from a million miles away.

Sources: rain, laughter, snow, hooves
 
Vissa ljud i världen får mig verkligen att le. 
 
Som när regndropparna i en ökande takt når plåttaket när man ska sova. När barn, bebisar till 8-åringar, skrattar det totala bekymmersfria glädjefulla skrattet som det känns som man tappar en aning med åren. Ljudet när man kliver på nysnö och det mysiga knakandet vid varje fotsteg. När hästhovar slår emot den hårda asfalten och man tas tillbaka till 1800-talets london med svarta hästkärror och höga svarta hattar.
 
Några av mina favoritljud iallafall.

Gleeks.




(Sources: fabrevans.tumblr.com, bramtana.tumblr.com)
 
Har fastnat i ett glee och därmed även gif träsk. Jag tappade lite tycke om glee nu mot slutet av säsong 3, så jag valde att åter titta på några äldre avsnitt. Favorit säsongen är ju helt klart nummer 2, endast för att Quinn är ihop med Sam. Barbie & Ken. Fabrevans.
 
Kan de bara få bli ihop igen i säsong 4, please?
 
PUSS / J
 
 

19 år av Jennifer.

 
19 år av mitt liv har gått och såhär har jag alltså utvecklats under åren. Tycker nog jag är ganska lik mig ifrån 1-års bilden men oh som jag vuxit. Som det ska vara alltså.
 
 
 

If I could most definitely turn back time?


Bild på mammas kompis, mamma och en annan kompis. Älskar bilden och funderar på att återskapa den med mina egna polare.


Alltså jag tycker mamma var så fin när hon var ung, visserligen är hon fortfarande det också. Sen tycker jag även att vi är ändå väldigt lika varandra när man ser på hennes bilder, vilket jag bara tycker är roligt. Åh jag vill också leva på 70- och 80-talet.


Därefter hittade jag gamla foton på momma och moffa, som visserligen är skilda idag. Men åh så fina de var och moffas glasögon är ju priceless. Det är så roligt att se de på familjegården, samma gård som jag har varit på flera gånger under mitt liv och lekt med hundarna. Inget har förändrats så mycket under loppet av 40-50 år. Det är ju så fruktansvärt häftigt.

Fick bara en impuls att kolla igenom fotoalbumen och då hittade jag dessa guldkorn. Jag älskar att se gamla foton och försöka få en bild av hur samhället och de årtionden levdes. Ja, jag borde ha fötts under ett annat årtionde. Istället är man fast med det futuristiska 2000-talet som förmodligen kommer vara relativt likadant under alla årtionden. Med undantag för de många framsteg inom teknologin, så vi kanske har en hiss till månen om några 60 år... Jag vill ju ha stora kjolar, hästvagnar, hippies och benvärmare... 

Jaja, man kan inte få allt här i världen. Jag nöjer mig iallafall med min kamera, iphone och dator. Tragiskt men sant.
 
PUSS / J
 
 
 
 

Winter Is Coming

 
Läser en av de bästa bokserierna någonsin för tillfället. De går ju som en tv-serie också men böckerna är givetvis betydligt bättre, även fast serien också är underbar. 
 
Alla böckerna är under/över 1000 sidor så det tar ju lite tid att ta sig igenom dem, men de är värda det. Så tips till andra bokmalar där ute. LÄS.
 
PUSS / J

Pirates i mitt hjärta.

 
 
 
 
 
 
 
 
(Sources: potcgifs.tumblr.com, deppication.tumblr.com, piratesofthecarribean-gif.tumblr.com, alextrager.tubmlr.com, cuntlery.tumblr.com, fuckyeahkeira.tumblr.com, ethicvegan.tumblr.com, lawyeruppasshole.tumblr.com)
 
 
 
Åh har fått min ständigt återkommande Piratesmani. Hittade massor av fina gifs och jag har sett alla 3 filmerna. Jag började igår och blev klar idag. De är ju så fruktansvärt bra. Är jag kär i Will och Elisabeths kärlekshistoria? JA.
 
Men en sak som gjorde i princip hela mitt år var att jag fick reda på hur det egentligen slutade. Jag som grät som om världen gått under när Will var tvungen att lämna Elisabeth. För att komma tillbaka 10 år senare, vara med henne en dag, och därefter försvinna bort 10 år till och så fortsatte det för evigt. Jag dog verkligen av det miserabla slutet och var oerhört irriterad på manusförfattarna... MEN, nu si så där 4 år senare hittar jag en scen som kommer efter eftertexterna, 10 år senare. Så fruktansvärt fin scen och jag satt ju och grät framför datorn nu för det slutade som jag ville.
 
Nämligen då avtalet var att han skulle vara borta 10 år, och om Elizabeth var trogen ( vilket Kalypso inte var mot Davy Jones... som fick ta hand om havets döda själar i all evighet som straff...som blev en bläckfisk hehe...) så hade han tjänat sina år och fick vara med henne (och deras über söta son)  i resten av sitt liv. Så när han kommer tillbaka här så behöver han inte bara stanna en dag, han fick stanna i resten av sitt liv! JAG DÖR. POTC nörd som jag är... Men detta var verkligen det bästa jag hört på länge. Mamma blev också ypperligt nöjd över denna glädjande nyhet.
 
Var bara tvungen att dela med mig, jag kan vara den sista som sett och förstått detta men nu jag iallafall fått closure och det känns för jäkla bra.
 
Jag citerar en av kommentarerna från youtube-klippet: "i feel so lame. after crying over will having to leave elizabeth for ten years and after 4 fucking years...I FIND THIS."
 
PUSS / J

Tidigare inlägg
RSS 2.0

mcbn


mcbn








mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn