PrayForParis

Så oerhört fruktansvärt.
 
Vanligtvis brukar jag inte skriva om dessa händelser, då det bokstavligt talat redan strömmar av diverse kommentarer och givetvis sorg på alla sociala medier jag använder. Idag är det dock ett undantag.
 
Jag hör på nyheterna hur majoriteten utbrister aningen chockartat "Vilken värld vi vaknar upp till idag! Det är sannerligen inte en ljus en. Vad är det som händer med världen?" etc. Det är givetvis oerhört sant och det är en uppenbarelse som slår oss, främst svenskar, rakt i ansiktet som en käftsmäll. Då vi är så vana vid vår ständiga trygghet uppe i Norden att vi inte riktigt kan sätta oss in i en sådan situation. Vi har aldrig riktigt blivit utsatta för det på samma sätt. Visserligen ett terrordåd 2010 i centrala Stockholm, men turligen så blev det inga avlidna utöver gärningsmannen själv. Därefter tyvärr också skoldådet i Trollhättan. 
 
Det som gör mig aningen konfunderad är hur vi kan vara så chockade över att detta sker? Detta är vardag för vissa människor i andra delar av världen, men när det sker så nära oss, i Europa, i Frankrike, då blir hotet helt plötsligt så verkligt för oss. Jag menar inte detta på ett negativt sätt, då det helt enkelt är fallet. Vår vardag innehåller tacksamt nog inte en ständig oro för terrordåd eller hot så fort vi kliver ut på gatan, då Sverige än så länge inte är ett farligt land. Dock så har jag känt en successivt växande oro under de senaste åren att världen är under en ständig förändring. Tyvärr mot det sämre.
 
Det börjar närma sig hundra år sedan det andra världskriget avslutades, nämligen om mindre än trettio år. Det har alltså gått över sjuttio år sedan det senaste världskriget och jag tror tyvärr att människor börjar falla tillbaka i liknande mönster som resulterade i de två tidigare världskrigen. Det har gått för lång tid och vi glömmer bort anledningarna och vad vissa handlingar resulterar i. Dock så hoppas jag innerligt att vi kan bevisa att vi har växt som människor sedan dess, till ett mer accepterande och varmare samhälle. Just för att kunna bekämpa ondskan som sprider sig genom världen i form av terrorister. Jag hoppas att vi kan enas och stå emot dem. Bevisa att oavsett religion, hudfärg eller land så är vi alla människor. Människor som lever med värme i sina hjärtan och som tror på allas lika värde. 
 
Idag går alla tankar till Paris, samt offren och deras anhöriga. Det är helt ofattbart och jag kan knappt förstå vad de måste gå igenom. Samtidigt går tankarna till resterande delar av världen där liknande hemska handlingar är vardag och sker dagligen. Tillsammans, om vi enas, kan vi förhoppningsvis få stopp på det. 
 
"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."
- Edmund Burke

En tvetydig sanning.

 
Jag känner mig en aning på krigsstigen idag. Lite tråkigt att känna så kanske, men jag har inte varit arg över något på länge. Kan nog faktiskt inte minnas senast jag var arg över något relevant på riktigt (med undantag för exempelvis skolarbeten och dylikt) då jag för det mesta är en positiv människa med få saker att brusa upp för. Dock så sitter jag nu här.
 
Den största anledningen är väl i princip staden jag bor i. Eller snarare människorna jag stöter på här. Jag är en människa som försöker att aldrig döma personer innan jag har lärt känna dem. Men jag kan väl kort och gott säga that I've reached my limit. Jag har aldrig i hela mitt liv mött så pass dömande människor som jag har här i Stockholm. Därmed bör tilläggas att jag drar inte alla stockholmare över en kam, för jag har träffat oerhört fina människor här också som är några av de bästa personerna jag träffat hittills. Dock så är jag härmed så oerhört trött på detta ständiga komiska förlöjligande av mer än hälften av sveriges areal, och dess människor.
 
Jag kommer från Norrland. Jag är uppväxt i Jämtland. Jag har levt i princip hela mitt liv i Östersund. Jag vet både för- och nackdelarna med att bo på landsbygden och i mindre städer. Därmed när det dras skämt här nere i huvudstaden, på bekostnad av de norrländska delarna av sveriges befolkning, brukar jag ofta skratta med. För ofta stämmer söderfolkets iakttagande av oss norrlänningar. Jag menar, nyheterna i vår lokaltidning är ändå rätt skild från Stockholms. Hur ofta har man lösa älgar springandes på huvudgatan inne i stan? Det är ju Norrland om något. Däremot har jag på sistone börjat känna att jag har nått min gräns.
 
När detta oskyldiga skämtande går över till ren och sker förlöjligande av en typisk "norrländsk" människa. När detta beror helt och hållet på brist av kunskap och empati för andra människor. När ett samtal drivs av ett slags hån mot vissa människor så känner jag att då är det nog. Jag har stött på människor som inte ens vet hur Sverige ser ut ovanför Gävle. Visserligen kräver inte jag en obligatorisk kunskap om alla städer i Sveriges norra delar, för jag kan absolut inte pricka ut många städer i de södra delarna. Däremot när denna okunnighet drivs av en arrogans och överlägsenhet, med attityden att man är bättre än dessa människor. Då blir jag fullständigt galen. Oavsett vart man kommer ifrån, anser iallafall jag att man har ingen som helst rätt att se ner på en annan människa på grund av dennes ursprung, hudfärg eller dylikt. 
 
Därför är jag så himla arg och besviken. Hur kan man sitta och göra narr av en viss typ av människa. En typ som många målat upp själva i sina egna huvudet. Som att de samlat alla avvikande beteenden samt egenskaper de hört från medier eller diverse om de norra delarna av Sverige, och valt att applicera de på en och samma person. En 'norrländsk person'. Alla i de nio olika landskapen är inte denna människa. Denna stereotyp som är okej att förlöjliga. Visserligen vet jag, som kommer från Jämtland, att det finns vissa slags 'bondtölpar' som har vissa norrländska drag som är en aning komiska. Vi skämtar harmlöst ibland om dem, samt om oss själva, vi som kommer från Norrland. Men aldrig till en sådan grad att man fullkomligt nedgraderar människor. Det är just detta som jag rent utav chockartat blivit exploaterad för. Jag är väl medveten om att vi har vissa skämt om Stockholmare och deras överklasstil. Dock så har jag aldrig varit med om att, som skrivet, det har gått till en sådan hög nivå. Vilket är en skillnad i ödmjukhet hos vissa människor antar jag. Något som jag anser har en tendens att kunna blottas bland norrlänningar mer än söderbönor. Givetvis inte i alla fall, för det finns fina Stockholmare och hemska jämtlänningar. Men av min egen erfarenhet, så har norrlänningar ofta ett lugn och en slags säkerhet som utsöndras i ett aningen mer ödmjukt synsätt.
 
Således tänker jag härmed försöka släppa detta. Jag var bara tvungen att skriva denna milslånga uppsats (som är vad det känns som) och förmedla mina tankar. För är det något jag inte tål så är det förnäma människor som anser sig vara bättre än alla andra. Då menar jag inte att jantelagen bör gälla eller att i lilla landet lagom så ska ingen sticka ut. Tvärtemot, jag älskar när människor visar framfötterna och jobbar hårt för att ta sig fram i livet. Vare sig karriärsvis eller inom andra områden. Det är just denna egenskap med att tro sig vara så enormt mycket bättre än en annan människa som är helt ofattbart för mig. Vi har ofta olika saker att lära av varandra, och ingen är perfekt. 
 
Med detta avrundar jag detta och släpper en aning på ilskan. Jag kan inte kontrollera hur andra människor beter sig, jag kan endast lyssna och acceptera deras åsikter. Samt försvara mina egna. Däremot kommer jag alltid att skydda mitt Norrland, och fortsätta upptäcka de södra delarna av Sverige, samt stöta på nya fina södermänniskor som förmodligen inte förmedlar detta beteende. Nu skall jag återgå till att brusa upp över något skolarbete istället. Så jag kan återgå till glada, positiva J-fer igen. 
 
Tror ingen orkade läsa igenom allt detta, men det är helt okej. Det var mest för min egen skull och välbefinnande. På återseende och en gigantiskt PUSS till alla som troget kollar in trots att jag inte uppdaterat på vad som känns som hundra år.

Annual post-tenta resa.

 
Det har minsann blivit lite av en tradition de senaste åren att jag och moder jord drar iväg på en solsemester i början av sommaren.
 
I år blir det Side av alla ställen, vilket jag faktiskt ser fram emot. Då det är en liten mindre pärla, med en Old town del (som jag obviously är en sucker for i alla länder) och len sandstrand. Perfekt efter tentorna.I can literally hardly wait. Jag menar, kan man få lite sol och bad nu va?

Photoboothigt värre.

Senaste månadernas ihopklipp av photobooth-egos. Märks det att jag är en varierande människa av ett fåtal utvalda saker? Knut, mössa, fransar, mjukiskläder. And repeat.  (Dock undantag med ett inslag av Gatsby, but come on, that was only one night, inte som att jag sportar fjäder i håret everyday?) 

Söndagens nedräkning.

10 saker jag tycker om:
 
-Att vakna tidigt en helgmorgon på landet under sommaren, när det stilla lugnet infinner sig och det känns som att jag är den enda som är vaken. När allt man hör är fåglarnas avlägsna kvitter.
 
- Att kunna checka av allt på en lista.
 
- Hänga med bästa kompisarna och bara skratta åt allt och ingenting. Sådär som det lyckligtvis alltid är bland sina närmaste.
 
- När man inser att man har en heldag, som inte under några som helst omständigheter kommer att innehålla någon form av pluggande, och man kan ligga i moder jords nya, gigantiska, och mirakulöst sköna soffa hela dagen. Bara för att slötitta på alla program på teven. Sådant man aldrig har tid med annars. En dag för att göra ingenting helt enkelt.
 
- Jämtland. I. Mitt. Hjärta.
 
- Dagsturer på fjället för att plocka hjortron. När man gått den enormt långa, samt branta, sträckan och kommit upp på fjället. När man ser de oerhört vackra vyerna som erbjuds just i norr. Då blir det varmt i hjärtat och jag i princip tvångsandas in den friska luften. För  det känns som att den aldrig är så ren och perfekt som den är på just det stället.
- Fotboll. Spela, titta, och heja.
 
- Harry Potter givetvis. Always.
 
- Fotografi. Både att själv fotografera samt studera andras foton. Den i princip enda konstnärliga ådran jag kan relatera till. 
 
- Att ha all tid i världen, ingen stress whatsoever, och kunna läsa ut alla böckerna man någonsin haft i åtanke att ge sig på. En flykt till en annan värld, där man inte behöver grubbla över sina egna oväsentliga bekymmer.
 
 
 
 
9 saker jag tycker mindre om:
 
 
- Konflikter.

- Mörker, i vissa situationer. Får för mig att en seriemördare kommer plötsligt hoppa fram haha.

- Människor som hostar rakt ut i luften, utan att ens försöka skydda oss andra medmänniskor genom att sätta upp ett skyddande armveck eller en hand som barriär. Nej nej, de vill sprida sina elaka baciller till alla andra. 

- Att flyga. Iallafall i mindre flygplan. Får gigantiskt paranoia att planet kommer krascha, p g a för många flygdokumentärer.

- Djurplågeri. Förstår inte idioti och osympatiska människor av den graden. 

- Näthat. Förstår verkligen inte hur människor kan sitta och önska livet av andra människor. Vem gör sådant?

- Storstäder, it's as simple as that.

- Att sätta på sig blöta badkläder.

- När slasket slår till i Stockholmet, och vattnet tränger in igenom skorna och man får iskalla samt extremt blöta fötter. 
 
 
8 bloggar jag läser:
- Kenza
- Niotillfem
- Jennifer Stroud
- StylebyEllen
- Angelica Blick
- Flippen
- Vilda
- Colorelle
 
 
 
7 saker jag vill göra i framtiden:
 
 
- Skaffa en schäfervalp och därefter alltid ha en hund för resten av mitt liv. ( Som kompensation för de senaste 16 årens avsaknad av schäferhund).

- Köra en USA-roadtrip med my galz.

- Konstruera så pass många byggnader att jag kan åka förbi hemstaden och bara peka på byggprojekt och säga "Den där, den där, den där, ja den där med, och den där.....har jag varit med och utformat."

- Köpa tillbaka mitt hus i Ås, bygga om det enligt min egen design och bo där.

- Skaffa familj, evenutellt gifta mig (känner faktiskt inget enormt måste för att gifta mig, kan lika gärna leva tillsammans med min prince charming och vara lika lyckliga i alla våra dagar.)

- Besöka Harry Potter World, Universal Orlando. Då kan jag nog dö lycklig.

- Få uppleva en jäkligt klyschig men nödvändigt romantisk chase där en kille jagar efter mig på golden gate bridge för han måste declare his love for me. Hahahha typ How to lose a guy in 10 days, typ som Mcconaughey då. Med ett klassiskt high beat soundtrack i bakgrunden haha.
 
 
6 saker jag är rädd för:
 
- Att bli smittad av de årliga influensorna som sprider sig genom världen. Ebolan är årets största skräck då.
- Bli biten av en giftig orm, som jag inte kan identifiera för jag är ensam när den hugger mig, och så får man dö en långsam, excrutiating pain.
- Orcher. Haha Sagan om ringen, you have ruined me since my childhood days.
- Kolsvarta mörker
- På kvällen när jag går på gatan och det känns som att någon följer efter mig.
- Att inte bli något. Att aldrig uppnå mina drömmar.
 
 
 
5 platser jag tycker om att vara på:
 
 
- Östersundet i mitt hjärta. 
- Min fina by strax utanför Östersund. Min barndom, och förhoppningsvis min framtid.
- Grimnäset, en av mina alla smultronställen.
- Hemma i släkthuset på sommaren när hela släkten är samlad. Inget kan trumfa det alltså.
- Hos moffa. Finns så mycket minnen, och så mycket stillhet. 
 
 
4 ord som beskriver mig:
 
Omtänksam
Snäll
Intelligent
Osjälvisk
 
3 saker jag ser fram emot:
 
- Julen. Längtar så mycket så jag döööööör nästan. VIll hem, vill jula, och sova i mitt fina rum samt krama om moder jord ordentligt.
 
 
- Sommarlov, no more school för några månader haha.
 
- Biodags med moder jord. Både Hunger games och sista Hobbit. Måste dock vänta till december men då blir det minsann biomånad.
 
2 bra filmer:
The sound of music (ÄLSKAR, kommer aldrig sluta älska den musikalen)
42 (dör för filmer som är verklighetsbaserade och handlar om någon slags underdog fight för att nå sina mål)
 
 
 
1 bra låt:
Paint the town green - The script

Why hello there hun.

Pre-tenta Jennifer. Överlycklig för små mängder nyponsoppa och i fullständig extas när fransarna når perfektionen som hon konstant försöker uppnå.
 
 Tenta-Jennifer. Ser ni den oerhörda mängden självömkan i mina ögon eller? Tycker så himla synd om mig själv för jobbiga tentor, men nu är det snart över. Ja, förutsatt att jag klarat dem givetvis.
 
Sista är imorgon, då åker jag även hem till Jämtlandet. Inser nu att jag inte har uppdaterat på ca tre veckor och det är all thanks to these courses i'm taking. Men nu får jag fyra dagar ledigt så då ska ni minsann få se på andra bullar. (Med andra bullar; aka real life uppdatering på bloggen, så fruktansvärt sällsynt I KNOW)
 
Adios amigos. Vi ses när Sveriges tenta-hets är över. 
 
 
 

People like us, we do not leave.

 Alla mina smultronställen.
 
Nu när återresa till Stockholmet nalkas så kan jag inte låta bli att få den lätta ångesten som befann sig i min kropp för ganska precis ett år sedan. Då jag flyttade ned för första gången. Första gången jag flyttade hemifrån, flyttade till en helt ny stad (hufvudstaden för att vara exakt) och började studera på universitetet. Tre ytterst tunga flugor i en smäll. Jag kommer ihåg hur jag grät i elljusspåret efter en springtur för ångesten över allt nytt, allt som jag lämnade bakom mig och ovissheten om hur allt skulle bli. Men det blev ju så himla bra.
 
Detta är anledningen till att jag nu ett år senare har möjligheten att titta tillbaka på exakt denna stund och känna det som alla konstant trycker på: Allt löser sig. Det är verkligen så sant. Oavsett hur man ser på saker och ting så löser det sig i princip nästan alltid på ett sätt eller ett annat. 
 
Men nu är det inte någon ovisshet som väntar i Stockholm. Utan det är min kärlek till mitt fina Jämtland som gör det så mycket svårare att lämna. Att åka tillbaka när jag varit här i nästan tre månader. Jag menar, jag är fullständigt övertygad om att ens hemstad formar en som person något så ofantligt. Åtminstone de mindre städerna, samt om man kommer från norra eller södra Sverige. Jag är så fruktansvärt lycklig över att jag växt upp i Jämtland, med förståelsen och behovet av lugnet. Som jag själv associerar med fjällen, familjen och mina små smultronställen. Alla släkthusen som vi åker till då vi är ledig, samt denna fantastiska stad som jag har ett sådant band till.
 
Fortsättningsvis så är detta kontrasten till vad de flesta ungdomar tycker om Östersund. De flesta hatar vår lilla stad och vill bort härifrån så fort som möjligt. Men jag är verkligen inte sådan. Jag kan knappt hålla mig tills jag får komma tillbaka. Förhoppningsvis bara fyra år kvar, sen blir det hemstaden. För det är där jag vill jobba. Jag vill inte bo i Stockholm. I den hetsiga stadspulsen som lockar många ungdomar. Visst det lockar mig också, men för en kortare period, några månader eller så. För sedan blir jag så less och vill bara kunna sätta mig i bilen och köra under timmen till fjällen för en vandring. Eller bara åka runt på våra, som mest, tvåfiliga vägar och upptäcka små guldställen som inte många vet om, eller bara åka till mitt barndomshus i Ås för att tänka tillbaka på ungdomsåren.
 
Jag är väl medveten om att jag är en ytterst nostalgisk ung kvinna. Jag håller alla minnen samlade, vilket jag tror är en av de största anledningarna till att jag fotograferar så pass mycket som jag faktiskt gör. För jag tänkter så mycket på framtiden, som är så oviss, och jag vill inte sitta i en fåtölj vid en ålder av 80 år och tänka tillbaka på mitt liv med ånger. Jag vill känna att jag har levt, att jag har upplevt och att jag har älskat. Vilket är svårt för en människa med stort kontrollbehov över sitt eget liv, som mig själv. Eftersom jag planerar så mycket, både små och stora saker. 
 
Avslutningsvis, så känner jag att jag har nog tappat den påhittade röda tråden i detta ämne. Men det är för att jag just har så många tankar angående detta. Men för att summera så vill jag givevis tillbaka till Stockholm. Dock mestadels på grund av vännerna och skolan, inte för staden. Jag skulle kunna bo där några veckor under sommaren, då det verkligen framhäver denna vackra stad, men inte mer. För Jämtland är mitt hem och kommer alltid att vara. Östersund är min stad och jag kommer alltid tillbaka. Ås är min barndom och blir förhoppningsvis även det för mina eventuella framtida barn. Därmed, på sätt och vis vill jag endast snabbspola fyra år tills jag får komma tillbaka på riktigt. Men samtidigt kommer jag uppleva så himla mycket tills dess, och kanske ändra uppfattning en aning om huvudstaden. Dock så kommer det aldrig att nå samma piedestal som mitt Jämtland lugnt vilar på. Men det kan ju närma sig iallafall.
 
Så ja jag har en ångest, men givetvis inte en ångest av samma skala som förra året. Denna är mer utav en ledsamhet. Jag vill ju vara hemma för evigt.

Ovelicious.

 
Min trevliga, men fruktansvärt osmickrande overall är klar och jag har fått bära den på förstugan med phöseriet i helgen.
 
Tycker den blev snygg, men mitt namn är ju något för långt för byxbenet. Velade mellan att köra på något smeknamn av alla mina hundra, men det kändes ju som inte rätt. Ska det stå Jennsan? Jennis? J-fer? J-dawgh? Jempan? Jenfa? Jenny? Fennijer? Burriton? Kalle? (ja jag kallas för Kalle inom släkten, don't ask why) Jejje?(haha barn-versionen av Jennifer, det är så svårt att säga). Eh ja, ni fattar. Inget känns riktigt rätt va? Så det blev långa Jennifer på byxan.
 
Så den blev väl snygg. Jag körde en egen ficka i samma tyg som namnet, samt självfallet dödsrelikerna på framsidan. Plus en patriotisk jämtlandsflagga längst fram. Visar liksom de två viktigaste sakerna med mig? Men som skrivet, inte det mest smickrande klädplagget. Hur kan man dansa snyggt i en ovve liksom? Jaja det löser sig väl till sommaren. Får grubbla på den helt enkelt.

Söndagsfödelsedagen för den allra bästa.

(VARNING extrem bildbomb på världens bästa. Det är nämligen hennes bemärkelsedag idag)
 
Idag är det faktiskt ingen vanlig dag. För  det är min moder jords självaste födelsedag. Som jag dessvärre inte kan medverka på då vi har, vad som känns som ett hav, 56 mil mellan oss. Men inte tjurar vi för det. Jag tar tillfället i akt och hyllar världens bästa moder på bloggen min istället. 
 
Jag ska försöka hålla mig kort, men det är så svårt när jag pratar om mamma. För hon är ju den absolut viktigaste personen i mitt liv. Alla foton i detta inlägg är bara en nano-dels spegling av vårt liv.
 
Hon är den starkaste kvinnan jag känner. Hon har klarat så mycket, och mycket främst på egen hand. Hon förtjänar det bästa i denna värld helt enkelt. Jag vet att jag har formats mycket efter min mamma, det gör vi väl alla. För det är hon som har lärt mig vad som är rätt och fel, åtminstone till en början för att därefter kunna utforska världen på egen hand och skaffa en egen uppfattning. Hon har givit mig den moral jag har idag och hon har definitivt influerat mig som person, och det är bara till det positiva. 
 
Jag är ändå väldigt glad att det bara har varit mamma och mig. För vi har en så bra relation, som jag inte förrän nu när jag är (någorlunda) vuxen har insett hur mycket det faktiskt betyder. 
 
Min mor är min fantastiska mamma, som givit mig många av de värderingar jag håller idag. 
 
Min mor är min bästa vän. Vi kan prata om allt och hon finns alltid där. 
 
Min mor är min förebild. Ensamstående, heltidsjobbande, hundägare med 6-månaders bebis och har åstadkommit allt hon gjort hittills. Fantastiskt.
 
Min mor är den finaste människan jag vet.
 
Bara det faktum att när jag, som 19-åring på juldagen haha, blivit lite för påverkad (första och enda gången jag blivit så påverkad) och mina vänner frågar om de ska ringa min mamma, och jag svarar med ett glatt leende "JaaaaaAAAaaaaaa". För att moder jord sen hämtar upp mig, leendes och skjutsar hem mig. För att få tvärnita, slänga upp passagerardörren och hålla i min nacke så huvudet är utanför bilen medan jag spyr. För att dra av min halsduk, torka munnen på mig, slänga iväg den i diket och fortsätta köra hem. Det säger väl ganska mycket om vilken rolig relation vi har haha. I vått och torrt. 
 
Nu ska jag sluta lovorda min mamma. För alla mammor där ute är självfallet också underbara (med undantag för vissa idioter givetvis). Men förståeligt så är ju min mor den allra bästa för mig, och jag är så himla glad att vi har den relationen vi har.
 
Hon är världens bästa helt enkelt. And that is that.
.
 

Dubrovnik, Croatia.


Nu är det äntligen spikat och klart. I juni drar jag och kära moder jord äntligen på resa till vårt efterlängtade Kroatien. Vi har suktat efter dess klarblåa vatten och till och med sten/klipp stränderna som vi aldrig fått uppleva förut. Så nu blir det äntligen av.
 
Kommer bli en fin belöning efter allt jobb med skolan och så. Så nu är jag en sådan nöjd tjej. Trodde verkligen inte att något kunde toppa det. Men så söker jag på Dubrovnik, som för övrigt verkar vara en av de vackraste städerna ever, speciellt med gamla staden. Så hittar jag att Kings landing är inspelad i Dubrovnik. Game of thrones skådespelarna har varit där och spelat in till serien i Dubrovnik. Då dog jag lite och tyckte det var ännu häftigare.

Så ja, en feting yes på att jag är exalterad. Vackra byggnader, check. Sol och bad, check. Shoppingtillfällen, check. Inte allt för charter-turist-ort, check. Bästa resesällskapet, check. 
 
Kommer bli awesome helt enkelt.
 

Time for changes to be made.

Åren har gått, två långa år sedan jag bytte min uråldriga header på 5-åriga, snart 6-åriga, bloggen. Men idag var dagen. Dagen då Jennifer fick tummen ur och faktiskt gjorde en ny header. Skönt med förändring eller hur? Tänkte gå igenom årens olika varianter jag faktiskt haft uppe på bloggen. 
Första headern. Ja, jag ville väl trycka speciellt på att alla är unika, inklusive mig själv, med olika varianter av egopics.
Same thing, different faces i princip.
Sen kom jag in i julibarnet och detta "inklistrande" av bilder på motiv. Ganska coolt ändå tycker jag.
Senaste varianten.
Så idag blev det en fräschare, enklare, piggare och helt enkelt bättre header. Jag är nöjd iallafall, så over and out. 
 

Project home styling edition.

 
Detta var en av mina mer kreativa projekt under hemvistelsen i Jämtlandet. Köpte tejp i olika, mer gammaldags, mönster från Hobbyboden och körde sedan på. Blev jätte fint och piffade faktiskt upp min garderob loads. 
 
Så tips från engångs-kreativa coachen. Kör!

525600 minutes.

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?


Extremt mycket. Drog bland annat 3 flugor i en smäll. Flyttade hemifrån, flyttade till en helt ny stad (hufvudstaden dessutom) och påbörjade min utbildning på universitetet. Så jag skulle vilja dra till med ett kopiöst stort ja på den frågan.  

 

Vilka länder besökte du?

Turkiet. Haha sad but true.

 

 

Vad var din största framgång 2013?

Egen personlig utveckling. Jag har blivit starkare i mig själv, hittat mer vad jag har för ståndpunkter och dylikt,  och kanske möjligtvis växt upp en gnutta mer. Fast inte mycket måste jag tillägga, känner mig fortfarande som Jennifer 14 år i barnasinnet.

 

Bästa köpet?

 

Mah backpack. Helt klart bästa och ergonomiska för min rygg med alla skolböcker. Plus jag känner mig som att jag är back in 7:an då jag och Vilda sportade ryggsäckar för det var ju coolt.  Men for real, jag älskar ryggsäckar de är bekväma och får plats med hur mycket som helst. Iallafall i min haha.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Extremt mycket. Främst insikten av hur fina vänner jag har. Då man märker vilka man håller kontakten med och sedan alla nya vänner man träffar på vägen.

 
 

 

Och ledsen?
 

Oförnekliga ångestkänslan av att behöva växa upp och släppa taget om större delen av barndomen. 
 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Relativt samma egentligen. Jag kan inte nämna ett år som har varit riktigt för jävligt för min del, bara en ångest period i slutet av juli- början av augusti då beslutet skulle tas om jag skulle flytta eller ej. Annars har jag varit samma glada Jennifer som alltid. 

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Möjligtvis sagt ja mer. Jag är en väldigt förnuftig människa med fast moral och vill ofta ha kontroll över situationer. Men jag har ändå blivit mycket bättre på det spontana, men hade kanske kunnat agerat lite mer impulsartat i vissa situationer.

 

 

Vad önskar du att du gjort mindre?

 Åldersnojjat. Uscha, började inför 20-års dagen. Får panik över att jag snart är 30 haha. 

 

Blev du kär i år?


I livet. Då jag ändå upplevt så mycket nytt som gör att man uppskattar allt mer. Sen några små crusher är det väl varje år, både på kändispojkar och livs levande svennepojkar haha.

 

Favoritprogram på TV?

 Once upon a time. Är ju en sucker för fairytales och happy endings. 

 

Bästa boken du läste i år?

Åh frustrationsbildning på stor nivå. Har inte alls hunnit läsa så mycket som jag hade önskat. Men med det sagt så hann jag med lite grann innan, och det är faktiskt klassikern How to kill a Mockingbird av Harper Lee. Är inne i en klassiker period och denna blev jag helt frälst i, i sin enkelhet. 

 

Bästa filmen?

Catching fire. Så fruktansvärt bra film och så lik boken vilket jag älskar. 

 
 

Bästa matupplevelsen?

Alla gånger jag fått i mig en måltid efter att magen kurrat i alltför många timmar i sträck utan någon föda. Men främst måste jag säga nyårsmiddagen. Fy farao vad god den var, alltså oxfilé kan aldrig gå fel.

 

Något du önskade dig och fick?


 

Mitt fina Östersundssmycke Snöhjärtat. Så fint och så perfekt att bära med mig. Som en liten bit av hemma när jag är borta. 

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?


Som vanligt fick jag besök av släkt och familj. Mor bakade sin legendary jordgubbstårta och vi var här hela dagen. Det bjöds på strålande sommar solsken, gott humör och bästa fikat.

  

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer resor. Det hade varit betydligt bättre resumé.

 

Vad fick dig att må bra?

Skratten. Alltså alla skratt med vänner, moder jord, moffa och alla mina nära och kära. Kan nog leva på att skratta, det är det absolut bästa som finns. Lycka.

 

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?

Ja åter igen måste jag påpeka att fler resor vore ytterst fördelaktigt inför nästa år. En USA-resa vore idealet. Får klura lite på det.  

  

Vem saknade du?

Min finaste moder jord. Men hon saknade faktiskt mig mer, så det jämnar ut sig.  

 

 

De bästa nya människorna du träffade?

Åh mina Stockholmspolare! Bara fin fina stockholmare, med undantag för en über skön skåning. Så we kind of complete Sweden in  a way, från norr till söder. 

 

 

Högsta önskan just nu?


Att få stanna kvar. Vill verkligen inte lämna när jag varit hemma i mitt rum, med mina grejer, moffa, mamma, järngänget och gamla klassen. Åhhhh det är så jobbigt när man väl kommer hem och börjar vänja sig till hur saker var innan. Men det är bara ett tecken på att jag är väldigt fortunate, att jag har så fin familj och vänner här, men även i Stockholm. Så jag ska inte klaga. Men det hade varit skönt att haft fler tv-kanaler än 1:an, 2:an, 4:an och 6:an nere i Stockholmet. Men äh, då har jag ingen undanflykt till att inte plugga.


"Man blir stor någon annanstans."

 
Idag av en ren slump så satte jag på radio p4 och det var en intervju med två söta barn vid namn Georg och Amanda. Ämnet de diskuterade tillsammans med kvinnan som intervjuade dem var "Att börja skolan". Dessa är några utdrag från dessa klipska barn i 5-6-års åldern.
 
- Jag vill bli vuxen! Säger Amanda med en glad ton.
- Jag vill inte bli vuxen. Motsvarar Georg.
- Eller... Jag önskar att man började som vuxen och sen blev liten. Så först jobbar man, sen går man högstadiet, sen mellanstadiet, lågstadiet, dagis och sen är man nyfödd. Säger Amanda eftertänksamt.
 

Därefter får de motfrågan om hur det känns att börja skolan:
Pirrigt. Men sen blir det inte pirrigt längre. Då får man en kompis och är inte rädd längre. Säger Georg.
- Det känns som jag försvinner och kommer till en annan värld. Den här världen försvinner (dagisvärlden), det känns som livet förändras. Man blir stor någon annanstans. Tillägger Amanda.
 

Alltså jag dog nästan när jag hörde dessa filosofiska meningar från två 6-åriga barn. Hur söta är de inte. Det mest fantastiska är att det stämmer in på vart jag står i livet just nu likaså. Att barns direkt sanningsenliga ord kan beskriva situationer väsentliga i deras ålder och samtidigt i min ålder. De säger verkligen allt de tänker på direkt, vilket är skönheten med barn. 
 
Jag har härmed bestämt mig att börja studera på universitet nu till hösten. Vilket är ett gigantiskt kliv för min del. Jag flyttar hemifrån för första gången, jag bor utan mamma, jag börjar studera igen efter 1 års uppehåll, jag flyttar till Stockholm. Ja så himla livsavgörande ögonblick vi har i livet, och denna konstanta ångest som spökar. Om man har gjort rätt val? 
 
Jag tror en aning på ödet, att vissa saker händer av en anledning. Men samtidigt tror jag att vi kan kontrollera ödet till en viss mån. Det är våra val som styr vårt eget liv. Så enkelt tror jag helt enkelt att det är.
 
 
 
 

Kvällar när den uttråkade själen behöver en slags stimulans.

 
Hur lång är du? 

164 cm över havet senast jag mätte mig. Men alla tror att jag är minst 1,69. Vilket är märkligt då jag inte har överdrivet långa ben eller så. Tror jag har oproportionellt lång överkropp?
 
Spelar du något instrument?

Nej. Men på min bucket-list finns minsann punkterna: "Lära mig att spela fiol och piano." Är en sucker för piano och klassisk musik med vackra fiolstycken. Dör av mäktigt fiolspelande.
 
Är du hungrig?

Konstant. Kom på att jag inte ätit någon middag idag, eller lunch för den delen. Rundade eftermiddagen med mackor och lite godis. Hehe oops.
 
 
 
 
Vart befinner du dig just nu?

Stationerad i min comfortable bed, det vill säga inte ute och stråkar. 
 
 
Biter du på naglarna?
 

Tyvärr gör jag det ibland. Men främst vid nagelbanden. (USCH jag är en hemsk och äcklig människa men jag försöker låta bli så mycket som jag kan. Men viljekrafen är inte alltid med mig.)
 
Vad är du bra på?

Jag är lugn i pressade situationer och ändå hyffsat intelligent. Inom särkilda områden bör tilläggas. Inom samhällesdiskussioner är jag mer eller mindre värdelöst. HEJ tjejen som fortfarande tycker nyheterna är tråkiga och bläddrar direkt till serierna längst bak i tidningen.
 
 
Har du några husdjur?

I wish. Önskar att jag hade en voffsing.
 
 
Är du singel?

Jajamensan. Både ofrivilligt och frivilligt. If that makes any sense?
 
 
Ditt mål i livet?

Att vid en ytterst hög ålder av 80-90 år, kunna se tillbaka på mitt liv och känna att jag inte har en enda gnutta av ånger. Att jag har levt livet till fullo och kan dö lycklig.
 
 
 
Har du någon vän du känt i 10 år?
 
Japp. Namnet är Jojo, Johanna. Känt henne sedan jag föddes faktiskt, då hon är 1 år äldre än mig. 
 
 
 
 
Vilket/vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig?

Om jag blev en kille så hade jag hetat Alexander. Därefter så velade mina föräldrar mellan Jennifer och ett annat flicknamn. Tur att det blev Jennifer iallafall hehe.
 
 
Vill du gifta dig?

Absolut. Man har ju som haft den där töntiga flickdrömmen om att få ha på sig den perfekta, vita klänningen och gå mot altaret tillsammans med sin andra halva. 
 
 
Kommer du överens med dina föräldrar?

Ja min mor är ju i princip som min bästa vän så vi bråkar nästan aldrig. Har väl hänt någon gång, men absolut inte vid många tillfällen. 
 
 
 
 
Skorna du hade på dig idag?
 
Drog på mig mina nya röda fina stövlar från barnavdelningen från Din sko (storlek 35). Köpte de på rean för 99 kr. Vilket KAP! Ska visa dem för er sen. Älskar dem totalt. Trots att det faktiskt inte var någon nederbörd idag så tog jag dem ut till soprummet och tvättstugan iallafall. I love them.
 
 
Vad sover du i?

Har en hel uppsättning av olika pyjamasshorts och tillhörande t-shirts/linnen/långärmat. Men nu när det är, iallafall något som liknar, sommar så kör jag på enkel vit t-shirt med olika färgglada pyjamasshorts. Bästa jag vet, mina pyjamasar haha.
 
 
 
Kläder du hade på dig idag?
 
Mina korallfärgade mysshorts, vita tjocksockar och min vita collegetröja. Var ledig idag, därav den casual klädseln. 
 
 
Favoritfärg på kläder?

VIT. Älskar vita fina romantiska tröjor. Så himla snyggt på sommaren när man är brunbränd också.
 
 
Tatueringar du har?
 
Dessvärre inga. Men har funderat på en HP tatuering som den jag provisoriskt ritade på mig själv här nedan, fruktansvärt länge, men avvaktar tills hösten. Då smäller det nog faktiskt.
 
 
 
Har du glasögon?
 
Tyvärr är jag en av de otursamma människor som föddes med två föräldrar med varsina olika synfel. 3 av 4 mor- och far föräldrar har synfel och även en morbror med dålig syn. Så ja jag har haft glasögon sedan 7:an. Dock endast använda vid teve-tittande och när jag satt längst bak i klassrummet. Nu kör jag linser full on. Endast några lucky few får se mig med mina glajjor på. 
 
 
Din perfekta Pizza?

Haha denna är rolig för dem som faktiskt känner mig. Ja.... ost och skinka då. Noll sås, noll tillbehör.
 
 
Favoritårstid?

Älskar sommaren, då jag är ett sommarbarn. Men hösten har sin charm, då man får ha mysiga stickade tröjor, mössa (!!!), långkallingar (!!!!) och tjocksockar. Så mysigt.
 
 
Favoritdjur?
 
Vargen. Är helt fascinerad av dess flockbeteende men självständighet på samma sätt.
 
 
Det sista du sa högt?

"Oh snap, shit's going down." My usual catchfrase när jag kollar på teve och det slutar på något galet sätt. Shit is always goin' down när det slutar crazyish.
 
 
Drömmer du mardrömmar?  
 
Jag får mardrömmar så fort jag kollar på Sagan om ringen filmerna så ja. Såg World War Z igår med zombies i och de kan ni ju räkna med att jag drömde om inatt. Men händer faktiskt inte så fruktansvärt ofta!
 
 
Vad ser du om du tittar till höger?
 
Min oändliga boksamling som bara växer på ångesthögen av outlästa böcker som I am dying to read but I unfortunately haven't got the time for yet.
 
 
Favoritgodis?

Napparna såklart. Spelar ingen roll om det är cola, frukt, sura, sockrade eller stora nappar. They are freakin' awesome.
 
 
Hur många kuddar sover du med?
 
1 kudde. Förstår faktiskt inte de som behöver 2 eller t o m 3. Det måste bli jobbigt för nacken känner jag. Eller?
 
 
Morgon eller nattmänniska?
 
Morgonmänniskan här. Blir typ sömnig klockan 9, även vid utgångstider. Men blir alltid övertrött under nattens gång när vi närmar oss morgonen så får svårt att sova när jag kommer hem vid 4-tiden på morgonen. Då är jag ju som vaken och pigg.
 
 
Är du kittlig?
 
Hehe, ja. Alltid varit kittlig vid halsen, då menar jag DÖDLIGT kittlig. Alla har använt det som ett vapen i alla tider.
 
 
 
Om du fick väcka någon från de döda, vem skulle det vara?

Skulle vilja dra till med ett ypperligt intelligent svar som Abraham Lincoln eller dylikt. Men nej. Due to current events I would have to say Cory Monteith. Så himla tragisk död på en så himla fin människa. ( Av det jag sett iallafall.)
 
 
Vad väntar dig om 10 år?
 
Då är jag 30, har en fet åldersnojja och går säkerligen igenom någon slags 30-års kris där jag raggar på lammkötts pojkar i 20-års åldern eller reser runt till olika länder i världen för jag känner att jag behöver uppleva så mycket som möjligt innan jag dör. Men förhoppningsvis så lever jag redan stadigt med en underbar man, har drömjobbet på en arkitektfirma och familj, även en schäferhund såklart. Svensson drömmen, hund, barn, volvo och villa. Men är det så fel att vilja ha det då va?
 
Saknar du någon nu?  

Ja.
 
Vill du ha barn, hur många?

Har alltid önskat mig tvillingar. Går i släkten och brukar hoppa över generationer, så jag kan ju få om jag har tur. Har som alltid tänkt att jag endast vill genomlida en förlossning, därav tvillingar vore perfekt. För då har man två barn, så de har ett syskon, man behöver bara gå ned graviditetskilona en gång och förlossningen behöver endast ske vid ett tillfälle. Alltså aldrig mer. Man kan ju alltid hoppas hehe.
 
 
Längtar du till din nästa födelsedag?
 
Nej. Har en fruktansvärd åldersnojja, grät några tårar natten till min 20-års dag då jag känner mig så gammal och påtvingat vuxen. Dock nice med 21, då ska jag dra till USA och Vegas för att gambla lite tänkte jag.
 
Tycker du att du har fin dialekt?

Jag tycker ju som att vi från Jämtland inte har någon dialekt, men enligt stockholmare så har vi tydligen det. Men det är jag bara stolt över för jag anser att det är småcharmigt med lite bred norrländsk dialekt. På ett bondigt raggar sätt ungefär.
 
 
Syskon och deras ålder?
 
Har Leona 11 år, som inte är min syster biologisk sett, utan mammas barndomskompis dotter. Men jag ser henne som min syster trots att tekniskt sett så är hon inte det. Men jag har en halvsyster Kiera som är 3 1/2 år på min faders sida. 
 
 
 
Vad har du för planer till helgen?
 
Blir till att stråka nu pre-yran veckan. Även åka massor av karuseller om de förhoppningsvis öppnat innan yran. Total älskar virvelvinden. Kan åka den hur många gånger som helst, känner mig som en sprudlande 11-årig Jennifer igen.
 
 
Vem får en kram?

Ganska kul för jag är ganska picky med vilka som får kramar av mig. Note to oneself; jag måste bli mer givmild med mina kramar. Endast mina närmaste som får kramar nu förtiden.
 

Vad har du på dig?

Vit t-shirt och mina blåa mönstrade pyjamasshorts. (Top 5 av pyjamas favoriterna!)

 

Vad önskar du just nu?

Klarhet i mina beslut angående hösten och lite sällskap i sängen för kvällen vore inte helt fel.

 

Vad ska du göra imorrn?

Planerad fika med fadern om han har tid, läsa ut Wuthering Heights, skriva dagbok, premiära på stråket tänkte jag även dra till med på slutet av dagen.

 

Senaste köp?

Böcker, vad annars.

 

Vad skrattade du senast åt?

Lafayettes kvicka one-liners i True Blood. Såg bara några minuter förbipasserande vardagsrummet där teven var påslagen på 2:an och skrattade till då 90% av hans repliker innehåller ordet "bitch" i varierande betydelser.

 

 

Vad grät du senast åt?

En fanvideo av Alarics död i Vampire Diaries till den underbara låten Be still av The Fray. Älskar den låten, den enda som kan få mig att gråta till en låt.

 

Vem sov du senast med?

En trevlig ung man.

 

Vad läser du just nu?

Wuthering Heights av Emily Brontë, men är snart klar och då övergår jag till de sista hundra sidorna av Gone with the Wind av Margaret Mitchell.

 

Vem var den senaste som ringde dig?

Shitass Elin. Pilotväninnan det vill säga. Åh så jag har saknat henne.

 

 

Senast 3 inkomna sms?

"Hej gummsan! Ja jag är hemma nu. Ja vi hade det jättebra men det gick så fort bara. Saknar diiiig! Är allt bra med dig?"

"Telefonjävel!!!! Ringer dig imorgon om den mår bättre! Puss och kram"

"Slutar 17 då. Sitter man med glasögon?"

 

Vad stod de i ditt senaste skickade sms?

"Haha gör så. Kraaaam"

 

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?

Engelska och Matematik.

 

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

Gjorde en celebrity look-alike grej för några år sedan och fick en hit med Scarlett Johansson. Eeeeh I wish. Så nej jag är inte lik någon kändis. Tyvärr.

 

Vad är du rädd för?

Att dö och getingar. Brutala kontraster mellan dessa två.

 

En person du tycker är snygg?

Åh finns så många. Men om jag måste välja en såååååå Jamie Dornan. (Spelar the Sheriff i Once upon a time. So gorgeous.)

 

 

Din favoritkaraktär ur en serie?

Oh jag följer ju så många. Men om jag åter igen verkligen måste välja så blir det nog ändå Jon Snow ur the Game of thrones. Men annars har jag Quinn i Glee och Snow i Once upon a time. Tough choice alltså.

 

Vilket språk hade du velat lära dig?

Jag vill lära mig spanska heeeelt flytande, nu går det som knackigt då det är snart 2 år sedan jag slutade studera det. Men även latin skulle jag vilja lära mig.

 

Vad för sorts killar faller du för?

Haha alltid lika roligt. Jag är svag för killar med halvlångt lockigt hår, (sucker för blonda lockar) avslappnad baseballtröja stil, måste bara slänga in att vältränade ryggar är så himla snyggt, och som är roliga. Humor är något som gör en människa attraktiv, anser jag iallafall. Självfallet är det insidan som räknas mest, men var tvungen att ta med dessa ytliga ej lika relevanta saker som jag tycker om.

 

Vart vill du åka just nu?

SKOTTLAND. Snälla följ med mig någon. Sen kan vi ta en tripp till Rom för 2 veckor och avsluta med en roadtrip i USA please? 


Jag vill inte bli stor, jag vill ju vara liten.

 
Jag råkade befinna mig på vår storslagna balkong för några veckor sedan när jag hörde ett gäng barn leka i fulla drag. Så jag lekte paparazzi i 5 minuter och tog några sneakshots på dem. Så himla söta.
 
Men varje gång jag iakttar barn överhuvudtaget så kan jag dessvärre inte låta bli att antingen tänka tillbaka eller se framåt. Det märks verkligen att man är i en övergångsålder från tonåren (barndomen) till vuxenlivet. Jag associerar fortfarande mig själv med barnlivet, som en ungdom. Men det är väl dags att inse att även jag är vuxen. 
 
För antingen tänker jag på hur härligt det var när jag var 10 år, det bekymmerslösa livet man konstant vaknade upp till. Då de största orosmolnen var vad man skulle leka på rasterna, vem som skulle vara ledaren och vilka som frågat chans på vilka. Men samtidigt så kommer jag på mig själv med hur snabbt tiden gått. För jag har många minnen, inklusive dagböcker, från den tiden och det är redan 10 år sedan. 10 år! Vilket givetvis får mig att inse att tiden går så fruktansvärt snabbt och jag började då se på barn från en annan aspekt. 
 
Hur många barn kommer jag ha i framtiden? Om det ens blir några, det vet man ju aldrig. Framtiden är en spännande men likväl otrygg tankegång. För det finns så många vägar och chanser man kan få, men samtidigt kan det gå mot det sämre likaså. För ska jag vara ärlig så skrämmer framtiden mig. Som jag nämnt mången gång förut så vill jag självfallet uppleva massor av saker och uppnå något med mitt liv. Vilket jag antar att många vill. Men vad händer om man nu mot förmodan inte gör det? Kommer jag bli en sådan tant som tittar tillbaka på sitt liv vid 80-års ålder och ångrar de saker man aldrig gjort? Den tanken skrämmer mig nog mest i hela denna värld. För ingen vill ju leva med ånger. Ingen.

Todos mis libros.

 
Här ser ni mitt senaste inköp. Det bästa köpet på månaden helt klart.
 
23 böcker, för 800 spänn tycker jag är riktigt okej. Det var inte ens bokrean. Så jag är ytterst nöjd. 
 
Hade en plan, då jag verkligen ville läsa bl.a Les Miserables, Anna Karenina, sista Eragon boken, alla Per Ander Fogelström Stockholmsserie ( enda gången jag tackar svenskauppgiften i skolan, då man behövde läsa en känd svensk författare från tidigt 1900-tal då jag blev totalt kär i Henning som kom till Stockholm, hans drömmars stad) och äntligen ska jag ta mig igenom Lord of the rings serien. 
 
Tänk att en bok kan göra en så lycklig. Nu har jag bara lite smått ångest då jag vill läsa alla NU!

Mitt smultronställe.

 
Jag har börjat känna en viss ångest för tillfället. En ångest över vad jag ska göra av mitt liv och en press för att achieve greatness as they say.
 
Jag vill bli något. Jag vill göra något viktigt. Jag vill göra en skillnad. Som 6 miljarder av alla andra människor på detta jordklot. Men att göra skillnad är ju så individuellt. Det kan betyda något helt annorlunda för min granne än vad det gör för mig.
 
Just nu känner jag bara att jag har så mycket tankar och idéer över vad jag vill åstadkomma så det blir bara en gigantiskt hjärnblockering. Så fungerar jag. När jag får för många förslag, för många inbjudningar, för många idéer då stänger jag ned systemet och det slutar med att jag stannar hemme eller bara fryser fast på den plats jag befinner mig.
 
Därför begav jag mig till det enda stället jag känner att jag får ro och kan rensa tankarna för att få klarhet. Grimnäs. Där var jag i helgen med Momma och Viktor och spenderade dagarna med kortspel, Yatzy (där jag vann i både oordning och ordning), hejade på Johan Olsson i VM 5-milen, svor åt de jäkla norskarna som ska invadera Sveriges skidvärld och var prompt tvunget att vinna Vasaloppet (GUSTAV Vasa. Sveriges konung...) hejade på finaste Anton i mello, återfick inspirationskällor och fotade hejvilt, och åt älgkött.
 
Så man kan ju säga att när jag kom tillbaka till jobbet igår så var det både en lycklig och en fruktansvärt vemodig känsla jag hade i magen. Vill ju stanna kvar. För jag var definitivt inte färdig med att reda ut mina gummisnoddar-fast-i-håret till tankar. Så röriga är de dessvärre.

Fly me to the moon and let me sing among the stars.

 
Så här kan man spendera en ledig dag från jobbet. Defying rädslan för att flyga och se på staden uppifrån med en kompis som kör flygplanet. Pretty nice.
 
PUSS / J
 

J to the F to the E to the R, it's J-FER

1. Vad heter du?
Jennifer

2. Vad kallas du för?
Kärt barn har många namn är det sagt. Jennsan, Jennis, Jempan, Fennijer, J-fer, Jenny, J-dawg, Burriton... ja you get the drill.

 

3. Vad vill du att folk ska kalla dig?
Jag har ju alltid haft en ypperlig förkärlek till prinsessvärlden. Princess Jennifer sounds good.

 

4. Vad gör du just nu? 

Multitaskar till tusen. Big Bang Theory på teven, bloggar på datorn, instagramar på telefonen och går igenom koder i huvudet till jobbet resten av veckan. Typiskt exempel på 2000-talets kvinna.

 

5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?

Sitta i en engelsk bar i Edinborough som avslutning på en perfekt dag med strålande solsken, fotografering av de ändlösa slott och vyer som Skottland erbjuder, och givetvis även shopping. Kameran ska vara fylld av hoppbilder på en stor grön kulle och trånga mysiga gränder i Edinborough och i handen ska jag hålla en kyld öl som jag fullständigt avnjuter eftersom jag har vant mig att dricka öl.

 

6. Vad har du på dig?
Oversize t-shirt, rosa randiga långkalsonger (!!) och vita ankelstrumpor.

 

7. Vad har du gjort idag?
Delat bänk med en 10-åring som grimaserar i väntan på bussen, jobbat i 8 och en halv timme, ställt minst 20 frågor på jobbet, skrattat åt roliga 40+ som ringer in på jobbet, ätit den sista chocolate chip cookie, tränat styrka, slöat framför teven.

 

8. Vad var det roligaste med din dag?
Mitt uttal angående ordet "samdistribution". Mannen i telefonen skrattade lika mycket som mig. Tragiskt men sann höjdpunkt. 

 

9. Vad var det tråkigaste med din dag?

16.30 bestämde jag mig att ta ett sista samtal, även fast jag slutade då. Förväntade mig ett 1-minuts samtal, fick en arg man som ville testa amplituden på sin röst men som försäkrade mig om att det var ju faktiskt inte mitt fel. Blev lagomt less. Skulle bara slutat eftersom jag faktiskt slutade den tiden. Lesson learned.

 

10. Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?
Solig, lång, new york, central park, Chord Overstreet, jordgubbar och en schäfer hund.

 

11. Om du tittar åt höger, vad är det du ser?
Det gigantiska fönster vars ägare är grannarna som time to time kan råka se mig gå halvnaken runt i lägenheten. NEJ jag är inte van vid att bo i stan, i lägenhet, efter att ha bott privat ute på landet.

 

12. På tal om höger, är du vänsterhänt eller högerhänt?
Vill inte definera min hänt, är egentligen högerhänt men tränar intensivt på att bli dubbelhänt. 

 

13. Om du hör ordet perfekt, vad förknippar du det med?

Drömmar.

 

14. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Sommarbarn är man allt. Jordgubbstårta, fotboll, blonda lockar och bruna ben. Need I say more?

 

15. Vilken högtradition är din favorit, julen, midsommar, påsk etc? Och varför?
Julen. Antalet egna traditioner som jag har från julmorgonen till  annandagen är så många så dagen blir euforisk helt enkelt.

 

16. Beskriv den perfekta outfiten?
Mössa, oversize vit tröja, svarta brallor och svarta nätta boots. Simpelt.

 

17. Välj något inom modeindustrin som du skulle vilja rädda svenska folket ifrån genom att banna, som t ex gröna strumpbyxor, boyfriend jeans etc?
Trekvartsleggnings med spetskant. 

 

18. På tal om mode, din favoritbutik?
Topshop.

  

19. Favoritplagg på en man?  

Farfarströjan eller baseballtröjan. Så enkelt men så snyggt.

 

20. På tal om killar, vad föredrar du, svenskar eller utländska?
Har ju alltid sagt att jag vill ha söta mulattbarn och Corbin Bleu var ju min crush under högstadiet. Samtidigt älskar jag ju den typiska svenska killen med blonda lockar.

 

21. Beskriv en egenskap hos en man som du skulle vilja ha, t ex mörk röst, synliga ådror etc.

Den muskulösa ryggen är ju det absolut finaste på män. 

 

22. Vad är den perfekta presenten? Ifall du skulle fylla år imorgon.
Flygresa till USA och en roadtrip igenom hela landet. Skulle åka imorgon. Direkt. 

 

23. Vad är den hemskaste presenten du fått?
Faktiskt aldrig fått något så dåligt, kanske tråkigt nog en mindre smickrande tröja?

 

24. Cola eller fanta?
Colaaaaa.

 

25. Choklad eller sur/salt godis?
Surt och salt godis.

 

26. Sallad eller McDonalds? 

Haha alla som känner mig vet svaret på den frågan. McDonalds. Äter inga grönsaker förutom morötter och gurka.

 

27. Myskväll eller utekväll?
Så svårt så svårt. Älskar ju egentligen myskvällar, för utekvällar är oftast roligast på förfesterna. Men om jag måste välja, gun to the head, så blir det faktiskt myskvällar. För det är ju så mysigt.

 

28. Tåg/buss eller bil?
Bil. Åka bil på kvällen när det är mörkt är det mysigaste som finns. 

 

29. Bloggen, instagram eller twitter?
Bloggen, trots att jag uppdaterar som en kråka.

 

30. Tv eller dator?
Dator. 

 

31. The Notebook eller Fast and the furious filmerna? 

The Notebook.

 

32. Roligaste fyllehistoria? 

På Rhodos hände det mycket. För mycket att berätta helt enkelt.


 

33. Pinsammaste fyllehistoria?

Men spyan i en kompis pappas skor, i deras hall, på hans 18-års dag är fasiken priceless. Kan säga att jag lärde mig en fet läxa. Kan även meddela att jag aldrig spytt innan eller efter den gången. Nu i efterhand är det ju jäkligt roligt faktiskt, dock inte dagen efter då jag ringde och bad om ursäkt...

 

34. Något som du är riktigt rädd för? Spindlar, framtiden, att misslyckas etc.
Mörker och att dö i sömnen. Klarar inte ensamhet i mörker och har alltid haft en rädsla för att somna och aldrig vakna mer. Usch.

 

35. En vacker mening som har fastnat hos dig?
“There's no chance, no destiny, no fate, that can circumvent or hinder or control the firm resolve of a determined soul." Ella Wheeler Wilcox

 

36. Ditt finaste minne från dina gymnasietider? 

Bara de mest orelevanta men ack så underbara konversationerna under, mellan, innan och efter lektionerna. De långa luncherna där jag, i den till större delen tomma matsalen, sjönk ned med huvudet på ryggstödet och benen på stolen mitt emot. (återkommande ställning i lektionerna också) Även "Any absent friends?" "Tissues" "Survival of the fittest" och "food supply". Åh chefen.

 

37. Det roligaste som hände dig under gymnasiet? 
Oj det hände ju så mycket. Men studenttiden var ju utan tvekan körsbäret på glassen. (Haha kan man säga så?)

 

38. Något som du önskar att du kunde ha gjort under gymnasiet? 
Tagit några fler risker. 

 

39. Något som du vill uppleva i livet som du inte hunnit göra än?
Resa till USA, Skottland och Italien. (numero uno på min to-do list), prata flytande spanska, gifta mig, skaffa barn, lära mig spela fiol, ja kanske man skulle publicera min to-do list before I die?

 

40. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Köpa fotboll, springa intervaller och köpa tuggummi.

 

41. Beskriv din favoritscen från en film/serie alt. länka med youtube.

SPOILER bloggen number 1, men har ni INTE SETT TRUE BLOOD & VILL SE DET. KOLLA INTE!!

 

 

 

 

 

 
Dör varje gång av denna scen. Förmodligen den bästa igenom alla säsonger av True Blood enligt mig iallafall. Åh Godric.

 

42. Berätta tre saker om dig själv som ingen vet? (sjunger i duschen, äter baklänges middag etc)

  • Jag älskar bensindofter. (Varning för att jag låter som en knarkare, ja) Typ skoter bensin, men även vanlig bensin till bilen.
 
  • Varje gång jag ser en film eller tv-serie så har jag en tendens att relatera mest till den blonda tjejen som är med. Fråga mig inte varför men det måste vara något med att jag är blond och då relaterar jag främst med den blonda tjejen.
 
  • Att läsa är en av mina största passioner. Tidsbrist är en av mina största nackdelar.

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0

mcbn


mcbn








mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn

mcbn